Tårarna rinner ner för mina kinder nu. Jag ser hemsk ut! Klippte mitt hår idag och jag önskar jag vore smartare än så. Jag är så himla dum i huvudet och just nu ser jag inte klok ut. Skjut mig snälla!

Jevgenij Pljusjtjenko och jag ser nästan ut som tvillingar just nu..

Under dagarna när vi är på praktik så har jag jätte mycket jag vill dela med er och säger hela tiden till mig själv att “kom ihåg det här, det måste de få veta”. Självklart när jag sätter mig här och skriver så är allt bortblåst. Det är ju en helt annan värld vi är i. När vi var här på semester så ser man att det inte riktigt är som hemma men ändå helt ok och charmigt. Nu när man bor här och är med på arbetsplatser så ser man att de är långt ifrån i närheten av varandra Thailand och Sverige. T.ex på kliniken vi var på denna vecka så känns det som att de behöver en hygienkurs. De är inte alls noga med hygienen, väldigt äckliga. Som när vi var på hembesök då hade de inga handskar på sig när de tog blodtryck och blodsocker. Jag menar, det är ju super äckligt hemma hos dem de besöker och jätte många sjukdomar, helst HIV/aids och de använder inte handskar. Ok att de inte är oroliga för sin egen hälsa men att sedan gå från person till person utan att tvätta eller sprita händerna är ju en fara för nästa person på listan. När vi kom tillbaka på kliniken så sa de att vi måste tvätta händerna för de är många sjukdomar i slummen, oh no shit Sherlock!! Även inne på kliniken så använde de inte handskar när de skötte om patienter. När en liten flicka kom in med brännskador så skötte de om henne utan handskar och nu när jag skriver de här så kan jag inte komma ihåg att de tvättade händerna efteråt heller. Sen skötte de om akutpatienterna i samma rum som barnen fick vaccinationer i. Inte riktigt som hemma i rena Sverige. Sen finns de småsaker som att folk petar sig i näsan, in public!! Inte fräscht att se servitrisen stå och leta sin väg till rymden genom näsan två sekunder före hon kommer med maten eller alla som står ute och väntar på bussen eller i affären.. Att folk petar sig i näsan förstår jag men gör det när ingen annan ser tack! Toaletterna blir jag tokig på, att det inte finns papper och att man inte får spola ner papper, ÄCKLIGT! Inge varmvatten finns det ofta inte i riktiga Thaibostäder och på vissa hotell. Nu tänker ni att det behövs ju inge varmvatten så varmt det är där men jo det behövs. Vattnet är iskallt och jag fryser när Acn står på 26 grader så ni kan ju tänka er hur skönt det är att ställa sig i en iskall dusch då. Det här med språket. Typ ingen som kan prata engelska utanför turistorterna och ingen fattar något när man visar på karta eller broschyrer för de har ett eget alfabet. Det var en stor skillnad att bo på Khoasan Road där alla kunde engelska och till och med svenska och i slummen där vi var Aliens och de fattade inget. Thailand är ett mysigt och härligt land att åka på semester till men inget mera, inte för mig i alla fall. Jag är för bortskämd av Sverige. Jag vet att det är hur mycket mera som helst som jag vill dela med mig mer er men just nu kommer jag inte ihåg mera. Fråga mig gärna massa saker om Thailand så kan jag svara på så gott jag kan. Lättare så.

Just nu är jag hos Debbie och Magnus igen. Packar om inför Malaysia och Koh Lak. Veckan på kliniken var ganska onödig tycker jag och kunde hellre ha varit kvar en vecka till på barnhemmet. Men men nu har vi upplevt det och något har jag säkert fått ut av det utan att jag vet om det.. Tydligen så är en stor yta av Thailand översvämmad och däribland Bangkok. Jag har inte märkt av det mer än i Ratchaburi när de skjutsade oss till bussen. Om jag kommer att märka av något det hoppas jag inte. Jag hoppas det inte blir något oväder de närmsta dagarna eftersom vi ska flyga till Malaysia på måndag och jag vill att den flygresan ska vara fläckfri, inte som resan från Chiang Mai. Den var hemsk! Idag ska jag skriva klart rapporten till Debbie om kliniken och sedan ska vi till ett köpcentrum och klippa oss och sedan kolla på bio. Jag ska leta mig ett postkontor så jag kan skicka grejor till Sweden.

En annan sak jag vill dela med mig idag. Idag för 6 års sedan klev Patrik in i mitt liv. 6 år som vi har åkt vår berg och dalbana! Tiden har gått så fort, tycker det var nyss jag träffade honom första gången men samtidigt som att jag har känt honom i hela mitt liv! Jag är lycklig att jag har honom, min bästa vän och livskamrat!

So long!!