Var till psykiatrin igår och träffade läkaren. Allt känns ju så bra och känner att jag är stabil. Ångesten är mkt mindre, stressen är mkt mindre, inga blackouts, ingen berg och dalbana, inga dumma tankar om livet och inga energifyllda perioder. Kan ibland sakna mina ryck och gränslösa perioder. Inget tänka efter utan köra på bara. MEN det får jag ta, bara fördelar egentligen. Inte lika mkt shopping vilken förhoppningsvis leder till bättre ekonomi. Inga sura miner när alla andra är "emot" mig och tråkiga och jag inte fattar varför de inte tycker det är en bra ide och som ska göras NU! Nej jag har bara positivt att säga om min resa inom psykiatrin. Förstår de som har det svårare. Nu hittade de rätt medicin på en gång och jag har en lättare version än många bipolära, även om det är rätt allvarligt för mig med. Jag kan helt klart acceptera att äta medicinen länge, om inte hela livet om det får vara så här. Nu tror jag inte att jag alltid kommer vara stabil och helt perfekt i mående. En "normal" som inte äter medicin har också uppe och nere perioder, man får ångest ibland, det kan komma stressiga perioder och tankar kan snurra. Det är livet och med hjälp av medicinen kan jag hantera det bättre.

Gällande graviditet och medicinen så vill jag gärna vara fri från den. Det ska tydligen inte vara några problem att äta. Läkaren förstod att jag ville prova utan och sa att det alltid går att börja igen om det inte funkar. Avtrappningen skulle gå på ett par veckor. Ammning och medicinen går inte alls ihop. Då ska man inte äta och skulle det vara så att jag inte skulle fungera utan så sa läkaren att de brukar rekommendera att inte amma och ge ersättning i stället för att kunna äta. Jag vill absolut amma om jag kan men fungerar inte jag så blir det inte bra för barnet. När det är dags kommer jag även att prova utan medicin under ammnings tiden. Sömnen är ju viktigast för mig och då sa läkaren att vi kunde köra med lite ersättning för att sambon kan underlätta under natten. Det har jag tyckt varit en självklarhet ändå men bra att hon säger det. Vi är ju två i det och jag ska ju också "arbeta" på dagarna och inte ha massa sovmorgon och bara vara. Jaja det är långt dit och jag tror jag haren perfekt sambo att skaffa barn med så tror det löser sig när det är dags. Bara den där meningen visar på hur mkt bättre jag blivit. Bara för några månader sen ville jag ha hela livet planerat, helst vara 95 år och se tillbaka på livet, och veta allt i detalj. Nu är jag inte stressad om jag inte har koll eller kontroll. Skönt.