Blir lika trött och ledsen varje gång det vänder, varenda gång tröttheten kommer, varenda gång orken försvinner. När jag börjar tro att det inte är något fel på mig och att jag inte har något på psykiatrin att göra och att jag bara överdriver mitt kaos inom mig så kommer det tillbaka, sakta men säkert och jag vet så väl vad som väntar men vet inte hur jag ska stoppa det. Jag skulle kunna sova hela dagarna och energin är nere på noll.  JAG HAR INTE TID, JAG HAR EN UPPSATS SOM MÅSTE SKRIVAS, JAG HAR ANDRA SKOLARBETEN SOM SKA SKRIVAS, JAG HAR INTE TID!!!! Just nu är det en rejäl uppförsbacke innan skolan är klar. Jag har som mål, och jag vill, jag verkligen vill vara klar i slutet av april. Då är det väl BARA att sätta sig och skriva då, det är ju BARA att göra skiten så är det över sen. Det är ju BARA 1,5 månad av mitt liv. Sen är det slut. Jo tack, jag vet!

Det är dagar som denna som jag glömmer bort stunderna jag mår dåligt. Dagar när jag känner att jag har varit duktig och gjort något. Började dagen med att de ringde från behandlingshemmet på Ekerö om en ny dag för möte så på torsdag nästa vecka ska jag dit. Får åka ner på onsdag redan och drar hem direkt efter mötet. En snabbis i huvudstaden men vad gör man inte för att få in en fot. Efter samtalet knatade jag upp på skolan och satt där till strax före 19.00 Dagen var soft med lite pillande på uppsatsen, har inte börjat skriva så mycket ännu men vi har plockat ut och markerat det vi vill ha med. Vi väntar till efter handledarmötet för att få klartecken att dra igång på riktigt. Vid 16.30 slutade vi med uppsatsen och då stannade jag kvar i skolan och drog igång analysen, skrev ut studier och skrev om bakgrunden och läste på mig. Biblioteket stänger 19.00 så jag packade ihop då. På vägen hem var jag nöjd över mig själv, nöjd över att ha kommit igång med både uppsatsen och analysen. Dagar som denna med rutiner får mig att må bra. Jag fungerar bäst med rutiner och planering. Jag kan planera sönder saker och ting bara för att jag vill ha koll och veta vad som ska ske. Jag skulle gärna vilja veta vad jag gör dagligen i resten av mitt liv för att få må bra. Tråkigt, ja visst men mycket stabilare liv.  

Sökte ett vikariat på ett behandlingshem på Ekerö för någon vecka sen och idag hade jag fått ett brev hem till Hogdal där de skrev att de ville att jag skulle komma ner på rekryteringsmöte måndag den 12 mars, alltså nu på måndag. Samma måndag som jag ska på gastroskopi så jag kan tyvärr inte åka ner. Lite tråkigt men jag blev glad att jag iaf blev kallad på möte. Känns stort för mig även om det är långt ifrån att få det. Jag som inte trott på mig själv inom socialt arbete på länge så jag kanske duger till någonstans, jag kanske kan hjälpa någon.

Uppsatsen har börjat rulla på. Har skickat in vår enkät och vårt missivbrev till handledaren för bedömning och har börjat läsa på ordentligt. Om ni är intresserad att veta vad vi ska skriva om så ska vi undersöka hur den nya etableringsreformen för kvotflyktingar har påverkat socialtjänsten i Jämtlands läns kommuner och vad de anser om den nya reformen. Första träffen med handledaren nästa vecka (då har det gått 3,5 veckor på kursen och de rekommenderar att handledare och student ses de första dagarna vid kursstart för bra resultat men vi har en väldigt upptagen handledare tydligen) och då hoppas vi att det vi hittills har gjort och tänkt är rätt. Vi ska göra en kvantitativ studie med enkäter som kommer skickas till de olika kommuner som tar emot kvotflyktingar i Jämtlands län.  Wish us luck!  

Jag skulle ju börja på ett gym här i Ösd. Jag hade bestämt mig för Metropolen som är billigt, bra och låg nedanför gågatan. Problemet är dock att de har flyttat, en bra bit bort och ett måste är att det ligger nära för annars kommer jag aldrig orka ta mig iväg. Så idag var jag in på Gold´s för att kolla om man kunde träna enbart 1 månad (eftersom jag endast ska vara här en månad) och slippa binda upp sig för minst 3 månader, jupp det gick. För 700 kr! Det tycker jag är lite dyrt för enbart 1 månad men samtidigt så måste jag tänka att det är en "investering" på mig själv. Så vi får se om jag går dit imorgon och fixar ett kort. 

Idag var jag in på Ginatricot och kikade och hittade nya träningskläder

249 kr129 kr199 kr  

Så nu är jag ännu mer peppad på att dra igång igen. Vore skönt att få sticka iväg på morgonen innan skolan och röra på sig så man orkar sitta på skolan i flera timmar. Pigg i knoppen också!

Åh vad jag vill ha ett barn så vi blir en liten familj. Jag vill vara gravid för att sedan få föda ut en underbar liten varelse. Jag vill fälla tårar när jag för första gången ser den underbara varelsen. Jag vill ligga hemma i sängen med bebisen på bröstet. Jag vill ut och gå med barnvagnen. Jag vill byta blöja. Jag vill amma. Jag vill bada med bebisen. Jag vill älska den underbara varelsen så det gör ont. Jag vill uppfostra en människa att bli god. Jag vill få kramar och pussar. Jag vill ha sportlov med barnen. Jag vill åka på resa med min lilla familj. Jag vill äta mysfrukostar med familjen. Jag vill hämta och lämna på dagis. Jag vill upp till fjällen med min lilla familj. Jag vill ta med barnen på isen och sitta och pimpla och grilla. Jag vill ha ett barn och en familj. Jag vill skapa min egna familj med våra egna rutiner. Kommer jag någonsin få min lilla familj? Kommer jag kunna ta hand om min familj?

Sitter på bussen mot Östersund nu. Uppsatsen ska kickas igång och detta med en jäkla fart då vi inte gjort något ännu pga sjukdom och tentaplugg. Jag vill verkligen få den gjord och bli klar med skolan nu. Helst nyss! Jag vill inte studera nå mera utan jag vill koppla av och slippa stressen att jag måste göra klart skolan och över hur många uppgifter som är kvar att göra.

Tänkte berätta om tiden jag tog studieuppehåll förra året. Jag kom hem från Thailand i december 2010 och istället för att fokusera på skolan och göra uppgiften på analyskursen började jag julpynta, bakade tunnbröd, julbakade, shoppade julklappar, firade jul och nyår, jobbade och sen började flytten till den nya lägenheten. När analyskursen var slut i januari hade jag inte alls gjort klart uppgiften och en ny kurs drog igång var det mitt uppe i flytten och jag la ner mycket tid på flytten och kände att det inte fanns någon energi kvar alls för att studera. Jag satt på föreläsningarna och efteråt kunde jag inte komma ihåg ett ord som sagts. Jag var helt i en annan värld. Jag valde att ta studieuppehåll i slutet av januari och gjorde klart flytten. Under den här tiden började vardagliga saker att bli svåra för mig. När jag skulle ställa i böckerna i bokhyllan i bokstavsordningen kunde jag inte alfabetet. Jag kom till F kanske sen var det helt svart, det stod helt still och det var skrämmande. Likaså när jag skulle klä på mig så visste jag inte hur jag skulle få på mig min BH. Jag hade ingen aning om hur jag skulle knäppa den. Detta upprepades några gånger och jag trodde jag hade blivit helt väck i skallen. När jag har varit hemma så har jag alltid fixat lunch till Patrik men under februari och mars fick han fixa mat till oss på sin halvtimmes lunch. Jag ville inte kliva ur sängen och spenderade dagarna där tills Patrik kom hem. Då först kunde jag börja fungera som människa och utan han skulle jag inte ha ätit eller duschat eller gjort något över huvudtaget. Jag ville bara sova.  I april fick jag jobb så då vände det och jag började må bra och gjorde upp ett schema över när jag skulle kliva upp, äta frukost, jobba på dagis, lunch, gym, jobb som assistent och sen sova. Mina dagar såg så gott som ut så hela april och jag tränade och mådde bra.  I maj tog jobbet på dagis slut och då försvann en rutin och hela livet kastades omkull och allt sket sig, förutom jobbet som assistent. Att bita ihop och gå iväg på jobbet är något jag lärt mig men träning och maten funkade inte alls och jag mådde riktigt dåligt igen. Sen vet jag inte vad som hände för jag mådde riktigt bra under juni, juli och augusti. Sommarvärme kanske! Jag känner fortfarande att jag inte kan koncentrara mig, svårt att skriva och formulera meningar (iaf tycker jag att jag skriver konstigt) och att veta hur ett ord ska stavas kan ta ett tag att komma på. Allt flyter liksom inte på längre..

Är livrädd att hamna där igen och perioden just nu pendlar mellan depressioner, ”glada” stunder och stunder där jag tror att jag är mig själv. Inget är stabilt och det blir svårt att lita på sig själv och att jag kan fixa skolan den här terminen.  Under mina glada/energiska stunder tror jag på mig själv och fixar saker och ting i en väldans fart, då kan jag få skolarbeten som legat länge gjord på några få timmar och tycker det jag gjort duger och tillräckligt. Under mina depressioner kommer jag aldrig till skott och om jag skriver något så tycker jag inte det är bra och ser bara svårigheterna i det. Jag tror inte jag kan fixa uppgiften och få den tillräcklig bra för ett godkännande. Jag har alltid trott att jag har låga förväntningar och mål men efter samtal med en vän så uppfattade hon det som att jag alltid har så höga mål och att jag inte tycker något jag gör blir bra. Det kan är så, värt att reflektera över. 

Det blir plugg hela natten kan jag lova. Mycket som ska in och jag har inte börjat trycka in något ännu. Har bara gjort gamla tentor och gått igenom föreläsningarna. Nu börjar allvaret när det ska upprepas och memoreras. Jag får skylla mig själv som inte börjat plugga tidigare men det är som vanligt.. Efter varje kurs så säger jag till mig själv att den här kursen som kommer ska jag läsa litteraturen inför varje föreläsning, renskriva anteckningarna, gå igenom föreläsningarna och börja plugga till tentan i god tid. Men tanken brukar försvinna rätt fort! Nä nu har jag haft min rast så bäst att börja nötandet.

Tenta om 13 timmar, wish me luck!