14 december. Tisdagen den 14 december är jag på svenskmark igen. Jag ska baka lussebullar, pepparkakor, kakor, jag ska göra knäck och jag ska suga in all julstämning som finns när jag landat i lägenheten. Det blev 4 dagar tidigare än tänkt och bokat men det känns bara bra. Patriks biljett är bokad och klar nu. Den 30 november landar han i Thailand och då får jag äntligen lägga mina armar kring hans hals. Då blir det slappning på HÖG nivå. Sovmorgon, strandhäng, mat, mat, mat, dricka och mys hela dagarna. Det ska bli lovely!!

Tillbaka till verkligheten. Nu har vi bytt ställe, igen. Nu bor vi i en liten lägenhet mitt i slummen i Bangkok. Till middag igår blev det en burk tonfisk och lite kex. Jupp, bra middag det. Vi ska vara på ett slags sjukhus som har en massa olika avdelningar. Igår på vår första dag så kom vi dit vid 11. Hon som vi trodde vi skulle träffa var inte där och de tog med oss på ett kontor. Där fick vi sitta och vänta i 2 timmar på att något skulle hända. Vi fick lite lunch och när vi frågade vad som hände så fatta de inte. Helt kass på engelska kan jag lova. Vid 13.00 i alla fall så fick vi gå till social kontoret där de ger stödande samtal till drogmissbrukare, HIV patienter och gravida. Vi fick även gå ner till drog kliniken och när vi klev in så var det en riktigt frän lukt i rummet. Inte så trevligt! Där hade de metadon som en behandling för heroinmissbrukare. Metadonen stod framme i rummet och det var koppar som de blandade metadonen, 1 milliliter, med något annat som de senare får dricka. Jag tyckte det inte var så fräsch med att kopparna stod framme, tätt in på varandra och att metadonen stod helt öppet i rummet. De hade även några tabletter som några testpersoner provade. Detta för att se om man kunde förhindra HIV. OM jag förstod det rätt. Tycker det låter helt galet. Varför ställer man upp på att se OM det finns ett medel som förhindrar att man får HIV? Hur ska de testa om medicinen funkar? Spruta in lite hiv virus i kroppen och hålla tummarna att man inte blir sjuk…?! Jag tycker det verkar konstigt men som sagt OM jag fattade dem rätt för de suger på engelska här. De kan typ 10 ord. Man blir så frustrerad när man ställer frågor och de ser helt nollställd ut. Fattar inte ens lätta frågor som t.ex How long do they take the pills/medicin? Då får man ett svar som inte ens kan flätas ihop på tiotusen meters håll med vår fråga. Igår frågade vi när vi började och fick som svar 8.00 och hon tyckte vi kunde gå till kliniken, GÅ? Vi visste inte ens vart i Bangkok vi befann oss. Hur i helvetet ska vi hitta till en klinik när vi inte vet gata, adress eller vad stället heter? Jag var riktigt less kan jag lova. I alla fall så blev det bestämt att någon skulle plocka upp oss men vart visste vi inte, hon skulle ringa först. Vi gick upp i morse så vi var klar 8. 8.05 ringer hon och säger att hon hämtar oss 9.00 och när vi frågar var så fattar hon nada. Vi pallar oss iväg till sjukhuset i taxi med hjälp av en broschyr. En taxi chaufför sa 200 baht så det tackade jag väldigt bestämt nej till. Det gick på 50 baht med andra taxi chauffören med taximeter. Tror han verkligen vi var så bakom flötet? När vi kom till sjukhuset så blev vi slussade upp till kontoret igen och fick träffa social arbetaren. Hon gav oss ett häfte med saker som en socialarbetare arbetar med på kliniken. Kan säga att det var en mix på sjuksköterska, kurator, soc kärring, doktor och några andra yrken. Inte precis som hemma i Sverige. Sen fick vi följa med på hembesök med sjuksköterskorna. De tog blodtryck och blodsocker. Ni kan inte förstå vad de bodde i. Små lägenheter med 5-8 pers i samma rum. Ofräscht och stank. Hundar som skällde och inte gillade oss heller. Vi kom tillbaka till kliniken vid 12 så då åt vi lunch med sköterskorna och efter lunchen skulle vi observera. Vi fick observera när sjuksköterskorna mätte, vägde, testade olika förmågor som syn, hörsel och lekförmåga med barnen. Vi såg även när de gav vaccin och när de skötte om en liten tjej med brännskador från hetvatten. Sen helt plötsligt så kommer en man in. Med blod över hela ryggen. Han hade skadat huvudet och de tog hand om honom i samma rum som barnen fick vaccin. Dörren stod öppen så alla såg honom och alla kollade. Inte så himla bra kanske för honom? Vad vet jag, jag är inte sjuksköterska eller doktor. I 2 timmar (????!!) fick vi observera sköterskorna vilket jag tycker var ganska onödigt. Jag menar det har inget med vår utbildning att göra plus att vi fattade NOLL när de pratade Thai och efter typ 3 barn hade jag fattat galoppen. Hoppas det blir en bättre dag imorgon för då ska vi få vara med social arbetaren. De sa det idag i alla fall så vi får väl se imorgon.

Ikväll hittade vi en restaurang alldeles bredvid oss. Pasta köttfärssås, 49 baht. 200 baht för 2 pers med dricka och efterrätt. 44 kr. Billigt. Bra. Gott.

Jag skrivit en hel del på rapporten om kliniken till Debbie och bloggat. Nu tycker jag att jag är värd några avsnitt med Gilmore Girls. Sen, om några dagar, typ sen SKA jag börja skriva praktik rapporten till Carina! För sista veckan när jag “ska” skriva rapporten så är ju Patrik här och då vill jag inte skriva.. Då blir det bara mys!

So long!