Det första jag kan säga är att det är UNDERBART att vara hemma och äta svensk mat igen. Godaste maten, ever!!!

Idag blev det tacos till lunch, rester från gårdagens middag. Till frukost blev det eget bakat tunnbröd med smör. Riktigt gott. Till middag blir det Pettsonhamburgare och strips med sambo och svärmor.

Ja hur ska jag förklara de två personerna som har haft den viktigaste rollen i mitt liv? Min mor och far.

Mamma fick sitt första barn, mig, som nästan 20 åring och sitt sista barn som nästan 30 åring. 3 barn har hon fött under åren men hon har haft andra barn i sitt liv också. Mamma jobbar på dagis och är själv ett barn kring barn. Jag kommer ihåg att det alltid kom och gick människor som mamma och pappa tog hand om när jag var barn. Pappa är väldigt social och älskar att prata med folk. Ringer man till honom så pratar han med stor sannolikhet i telefon redan. Han kör lastbil, vad han kör nu vet jag inte. Säkert timmer. Han byter jobb rätt ofta och inte pågrund av att han blir sparkad utan för att är omtyckt. Han kan få ett nytt erbjudande lite då och då och är det något bättre så hoppar han på det. Tror det är rätt ok ändå. Slipper han bli bitter på sitt jobb om han jobbar för länge på ett och samma ställe.

Mamma är från Ytterhogdal, samma by som jag är uppvuxen i. Pappa är från Lillhärdal en by som ligger ca 7-8 mil från Hogdal. Pappa växte upp med djur och boskap men jag tror inte det var något för honom. Mamma har varit den som velat ha djur och pappa den som satt stopp. Hon fick skaffa sig sina hästar för ett par år sedan och jag tror pappa ändå tycker det är rätt ok. Mamma är mindre bra på att laga mat och det är oftast pappa som kockar. Städningen delar de på också, det blir den det blir när det ser för stökigt ut. Tvätten tar nog inte pappa i om han slipper. Hur jämställt det är i den relationen sett ur ett genusperspektiv vet jag inte men det funkar för dem.

Utseendemässigt har jag fått höra hur lik jag är mamma och hur lik jag är pappa. Är jag i Hogdal så är jag lik mamma. Kommer jag till Härdal så är jag lik pappa. Pappa är rödlätt och det har jag ärvt. Det är även pappa jag tycker jag liknar mest. Som barn var vi kopior på varandra. Jag måste ha ärvt mammas utseende också eftersom jag och mina kusiner på mammas sida var super lik varandra som barn. Mitt kroppsspråk är lik min mamma. Jag kan komma på mig själv att sitta som mamma eller sulla håret. Det är mamma, att sulla håret.

Beteendemässigt är jag en mix på dem båda. Kanske lite mera åt pappas håll. Jag önskar jag vore mer lik mamma när det kommer till att inte vara så blyg och våga kasta mig in i saker. Mamma kan ställa sig och dansa och mima till en låt bara så där. Jag skulle skämma ögonen ur mig om jag gjorde det.. Både jag och pappa är nog rädd att göra fel när det kommer till saker och ting, den uppfattningen har jag om oss om den stämmer vet jag inte. Pappa och mamma har tusen saker i luften samtidigt. Pappa har nya projekt där hemma som ibland inte ens avslutas innan ett nytt är på gång. Det byggs, tapetseras, mekas, grävs och allt annat tok. Jag tror aldrig huset kommer bli färdigt. Pappa behöver ha något att göra. Mamma är med överallt och är den som drar igång saker. Det var hon som hade hand om försäljningarna vi ordnade i vår klass under skoltiden och hon är nog det nu också för Felixs klass. Hon sitter med i föreningar och bangar inte för att ta på sig saker, ibland kanske lite för mycket saker.

Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur viktiga de är och hur bra de har varit under mitt liv. Under min tonårstid var de nog inte så omtyckta och jag skämdes mest över dem (jag och alla andra tonåringar…) De finns ju där och kommer alltid finnas för mig. De har gjort mig till en bra person med bra värderingar. De har lärt mig att ta hand om mig själv och att arbeta hårt. Jag skulle väl önska att jag var lite trevligare mot dem under just min tonårstid, jag var ett monster då. Jag älskar dem och är dem väldigt tacksam.

Den var lätt. Jon. Killen i samma klass. När jag blev kär i honom är jag inte riktigt säker på. Någon gång i 5-6:an kanske. Intresset för honom fanns tidigare också och det delade jag nog med resten av tjejerna i klassen plus några andra tjejer på skolan. Han var ju sötaste, snyggaste och finaste killen på skolan. Om han hade något intresse för mig innan 6:an vet jag inte men jag vet att han och jag fräste åt varandra så fort vi fick chansen. Vi riktigt bråkade och tjafsade hela tiden. Jag tror begreppet “Kärlek börjar alltid med bråk” sades av våra klasskamrater ganska ofta. Vi var snabba att försvara oss och göra det förstått att vi aldrig skulle kunna vara kär i någon så äcklig eller ful. Jag kommer ihåg en gång vi rök ihop. Vi spelade hockeybockey på idrotten och vi spelade i olika lag och hans lag vann. Självklart var han snabb att reta mig och jag som hatade att förlora blev super arg och drog min klubba rakt i magen på honom. Jag visade min kärlek på ett fint sätt. Jag tror nog klasskompisarna hade rätt. Kärlek börjar alltid med bråk. I alla fall i vårt fall.

Vi umgicks mycket på skolan och fritiden då vårt “gäng” ofta kollade på film tillsammans eller spelade massa spel. Jag kommer ihåg att en killkompis, Emil, en gång under ett sanning och konsekvens spel fick en rak höger när han sa att jag skulle pussa Jon. Så rädd för att visa mina känslor för Jon var jag. Jag kommer ihåg att hela kroppen pirrade varje gång han tog på mig och att jag hade massa bilder på honom hemma som jag kollade på. Jag var riktigt kär men eftersom han var en “player” (han frågade chans på många tjejer) så pratade jag och mina kompisar om hur dum han var och att vi aldrig skulle säga ja om han frågade chans. Haha riktigt härliga stunder.

I 6:an vände det. Vi började umgås mera och mera och en kväll blev vi tillsammans. Inget “jag frågar chans på dig” utan vi bara vågade erkänna känslorna och sedan efter det så var vi Linda och Jon. Sagan Linda och Jon var väldigt kaotiskt. Vi var nog tillsammans i nästan 1 år innan första uppbrottet kom. Det var Jon som gjorde slut och jag såg det inte ens komma så jag blev riktigt knäckt. Vi gick i 7:an då och hade haft ett helt underbart sommarlov tillsammans. Efter det så kom och gick flickvänner och pojkvänner för oss båda men alltid blev det vi igen. Jag och han var alltid otrogen mot de vi för stunden kallade pojkvän/flickvän med varandra. Vår resa var kantade av bråk, tjafs, tårar men också glädje och skratt. Så mycket som vi upplevde för första gången tillsammans och så mycket vi hittade på under tiden. Jag kommer ihåg hur vi smet ut mitt i nätterna för att bara ligga på marken och kolla upp i natten. Jag klättrade ner för garaget och hade med mig en filt. Vi kunde ligga där i några timmar och sedan smyga hem igen. Stackaren fick nog se Dirty Dancing 1000 gånger det året jag fick filmen i julklapp. Ja många minnen med honom, goda och onda. Vår resa slutade under första året på gymnasiet. Det var sista gången vi var på väg att göra ett försök igen. En lång resa som jag inte skulle vilja kalla barndomskärlek utan kärlek. Det var riktigt och det var något som inte gick över på 1 vecka. Nu när jag stöter på honom i Östersund eller hemma i Hogdal så finns det inga känslor kvar mer än att han var min första kärlek och kille och att jag är glad att han var det.

Vem är jag? Jo jag är en tjej på 23 år från en liten by i Härjedalen. Jag heter Linda och är dotter till Pia, 43 år och Stefan, 45 år. Jag har 2 bröder, Kim, 19 år och Felix, 13 år. Jag skulle kalla oss en liten annorlunda familj med glimten i ögat. Vi kanske inte har varit en normal Svensson familj med fasta mattider där vi alla ätit tillsammans och haft en massa regler utan vi har kommit och gått och träffats när vi träffats. Vi (i alla fall jag) kan vara väldigt frispråkig och pratar om det ena och det andra, ibland om saker som folk säkert skulle höja på ett ögonbryn för. Vi tjafsar nog om det mesta också.. Jag har alltid varit pappas flicka. Kommer ihåg att jag gärna ville vara med pappa och hjälpa till när han snickrade, tapetserade eller höll på med sitt för tillfälligt nya projekt.

Vår familj har genom åren haft många djur och jag har vuxit upp med djur sen jag föddes. Hundar, katter, marsvin, hamstrar, kaniner, fiskar, hästar har kommit och gått. Vissa mer omtyckt än andra. Jag har även spenderat många timmar av min barndom hos min farmor och farfar i Härdal med dem och deras boskap. De har alltid haft kor och har spenderat sina somrar i Bildhöst. En fäbodvall djup inne i skogen. Ett paradis för ett barn med en vild fantasi. Där (och hemma i huset i Härdal på vintrarna) fick jag hjälp dem med korna. Mjölka, mocka, kärna smör, ysta ost, koka gûmm, koka messmör (som smakar gudomligt, helst när man får slicka sleven) var en del av sysslorna när jag var hos farmor och farfar. Att leva ett riktigt fäbodliv utan elektricitet är något jag önskar jag kunde göra igen. Att äta en kolbulle med köpsmör och hemmalagad messmör med farmor och farfar, att sitta vid öppna spisen och mysa med Smirre eller vara ute och kasta pinnar med Pyret. Det gör ont att veta att jag aldrig mera kommer göra det igen.

Mitt humör skulle jag beskriva som en bergochdalbana. Jag kan vara glad, ledsen, arg, sur, positiv och negativ under en och samma dag. De flesta ser nog mig med ett leende på läpparna, eller i alla fall nära till ett leende. Jag gillar att skämta mig igenom livet och skratta åt saker och ting. Ibland lite råa skämt som kanske bara jag förstår mig på och då uppfattas jag som negativ eftersom skämten inte riktigt når fram. Jag är både en ensamvarg och en person som älskar att umgås runt ett matbord med god mat och trevligt sällskap.

Jag pluggar just nu till socionom i Östersund och har mindre än 1 år kvar på studierna. Egentligen bara 1 termin men latmasken i mig gjorde att jag har en C-uppsats kvar att skriva innan jag får ut examen. Om jag vill vara en socionom eller inte har jag inte riktigt klurat ut ännu. Jag vet faktiskt inte alls vad jag vill göra i livet. Jag är fruktansvärt skoltrött och vill bara jobba nu och tjäna pengar men stoltheten vinner så länge. Innan jag satte mig i skolbänken på ett universitet svor jag att jag aldrig mer skulle sitta i en skolbänk så att jag skulle gå på ett universitet fanns inte på min världskarta som 18 åring. Jag skulle jobba som bartender, servitris eller kock på någon skidort på vintrarna och på något partyturistställe ute i världen på somrarna. Jag gick på gymnasium på annan ort så jag flyttade som 15 åring från mor och far. Som 15 åring hade jag världen framför fötterna och ville inget mera än att flytta från Ytterhogdal. Jag gick Hotell och restaurang med inriktning fjällturism i Hede på Wemerskolan. De 3 åren var kaotiska och kanske de 3 åren jag både ångrar mest men även de jag aldrig skulle vilja ha ogjorda. De 3 åren har format mig som människa och jag växte som person så de har varit viktiga i mitt liv.

Intressen jag haft och har. Fotbollen spelade en stor roll i mitt tonårsliv. Var på många läger och spelade en hel del matcher. Tappade intresset när konditionen blev sämre. Ibland, men bara ibland, undrar jag hur långt jag hade kommit i fotbollsvärlden om jag hade satsat. Talang hade jag utan att skryta men intresset för att satsa fanns inte där. Jag har alltid varit lat och hatat att röra på mig. Det och fotboll gick väl inte ihop. Nu önskar jag att jag hade tränat mera och skapat ett träningsberoende. Jag hoppas och hoppas att jag äntligen, något gång, den här gången att jag ska börja träna och få kondition. Mina intressen just nu är få. Jag tycker om att baka, det är som terapi för mig. Ibland lyckas jag, ibland inte. Jag älskar att läsa böcker och kan hamna i bokkoma och läsa böcker på böcker tills ögonen blöder. Att kika på inredningsbloggar och i affärer efter inredningstips och prylar är något jag kan roa mig med i timmar. Att drömma mig bort till mitt hus och inreda i mitt huvud. Likaså med kläder. Jag kan gå in på någon hemsida med kläder och huvudshoppa. Så snyggt allt ser ut då.

Jag har en sambo som betyder väldigt mycket för mig och spelar en stor roll i mitt liv. Han har format mig till en bättre människa och för det är jag evigt tacksam. Det räcker med att säga att jag älskar honom och att jag aldrig kommer kliva av vår karusell.

Hittade den här på en blogg så jag hakar på. Man ska tydligen följa punkterna och jag börjar med första i dag. Håll utkik!

1. Introduktion av mig
2. Min första kärlek
3. Mina föräldrar
4. Dagens måltid
5. Min definition av kärlek
6. Min dag
7. Mina bästa vänner
8. Ett ögonblick
9. Sånt jag tror på
10. Dagens outfit
11. Om syskon
12. Vad jag har i min väska
13. Denna vecka
14. Dagens outfit
15. Mina drömmar
16. Min första kyss
17. Ett favoritminne
18. Min bästa födelsedag
19. Något jag ångrar
20. Denna månad
21. Ett annat minne
22. Sånt som gör mig upprörd
23. Sånt som får mig att må bra
24. Sånt som får mig att börja gråta
25. För första gången
26. Min största skräck
27. En favoritplats
28. Om saknad och längtan
29. Aspirationer och framtidsdrömmar
30. Ett sista ögonblick

Ingen uppdater beror på att jag har semester. Patrik har äntligen kommit till Thailand och vi har myst 1 vecka på Koh Samet nu. En liten besvikelse var ön då jag trodde det skulle vara rent och fräscht här eftersom det är en nationalpark och man måste betala en avgift för att vara här (som inte vi har gjort än..). Det är rätt skitigt här och inte alls fina stränder som jag trodde (fast de är rätt ok). På fredagmorgon drar vi in till Bangkok för shopping de sista dagarna innan hemfärd, på tal om hemfärd, det känns helt orealistiskt att jag är hemma i Svedala om 1 vecka. Det ska bli skönt att komma hem till verkligheten igen men även lite stressigt. Tusen saker at göra när jag kommer hem.. Men både positiva och negativa, mest positiva.

Nu ska vi kasta oss i sängen och kika på film.

So long!