Ja hur ska jag förklara de två personerna som har haft den viktigaste rollen i mitt liv? Min mor och far.

Mamma fick sitt första barn, mig, som nästan 20 åring och sitt sista barn som nästan 30 åring. 3 barn har hon fött under åren men hon har haft andra barn i sitt liv också. Mamma jobbar på dagis och är själv ett barn kring barn. Jag kommer ihåg att det alltid kom och gick människor som mamma och pappa tog hand om när jag var barn. Pappa är väldigt social och älskar att prata med folk. Ringer man till honom så pratar han med stor sannolikhet i telefon redan. Han kör lastbil, vad han kör nu vet jag inte. Säkert timmer. Han byter jobb rätt ofta och inte pågrund av att han blir sparkad utan för att är omtyckt. Han kan få ett nytt erbjudande lite då och då och är det något bättre så hoppar han på det. Tror det är rätt ok ändå. Slipper han bli bitter på sitt jobb om han jobbar för länge på ett och samma ställe.

Mamma är från Ytterhogdal, samma by som jag är uppvuxen i. Pappa är från Lillhärdal en by som ligger ca 7-8 mil från Hogdal. Pappa växte upp med djur och boskap men jag tror inte det var något för honom. Mamma har varit den som velat ha djur och pappa den som satt stopp. Hon fick skaffa sig sina hästar för ett par år sedan och jag tror pappa ändå tycker det är rätt ok. Mamma är mindre bra på att laga mat och det är oftast pappa som kockar. Städningen delar de på också, det blir den det blir när det ser för stökigt ut. Tvätten tar nog inte pappa i om han slipper. Hur jämställt det är i den relationen sett ur ett genusperspektiv vet jag inte men det funkar för dem.

Utseendemässigt har jag fått höra hur lik jag är mamma och hur lik jag är pappa. Är jag i Hogdal så är jag lik mamma. Kommer jag till Härdal så är jag lik pappa. Pappa är rödlätt och det har jag ärvt. Det är även pappa jag tycker jag liknar mest. Som barn var vi kopior på varandra. Jag måste ha ärvt mammas utseende också eftersom jag och mina kusiner på mammas sida var super lik varandra som barn. Mitt kroppsspråk är lik min mamma. Jag kan komma på mig själv att sitta som mamma eller sulla håret. Det är mamma, att sulla håret.

Beteendemässigt är jag en mix på dem båda. Kanske lite mera åt pappas håll. Jag önskar jag vore mer lik mamma när det kommer till att inte vara så blyg och våga kasta mig in i saker. Mamma kan ställa sig och dansa och mima till en låt bara så där. Jag skulle skämma ögonen ur mig om jag gjorde det.. Både jag och pappa är nog rädd att göra fel när det kommer till saker och ting, den uppfattningen har jag om oss om den stämmer vet jag inte. Pappa och mamma har tusen saker i luften samtidigt. Pappa har nya projekt där hemma som ibland inte ens avslutas innan ett nytt är på gång. Det byggs, tapetseras, mekas, grävs och allt annat tok. Jag tror aldrig huset kommer bli färdigt. Pappa behöver ha något att göra. Mamma är med överallt och är den som drar igång saker. Det var hon som hade hand om försäljningarna vi ordnade i vår klass under skoltiden och hon är nog det nu också för Felixs klass. Hon sitter med i föreningar och bangar inte för att ta på sig saker, ibland kanske lite för mycket saker.

Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur viktiga de är och hur bra de har varit under mitt liv. Under min tonårstid var de nog inte så omtyckta och jag skämdes mest över dem (jag och alla andra tonåringar…) De finns ju där och kommer alltid finnas för mig. De har gjort mig till en bra person med bra värderingar. De har lärt mig att ta hand om mig själv och att arbeta hårt. Jag skulle väl önska att jag var lite trevligare mot dem under just min tonårstid, jag var ett monster då. Jag älskar dem och är dem väldigt tacksam.