Vem är jag? Jo jag är en tjej på 23 år från en liten by i Härjedalen. Jag heter Linda och är dotter till Pia, 43 år och Stefan, 45 år. Jag har 2 bröder, Kim, 19 år och Felix, 13 år. Jag skulle kalla oss en liten annorlunda familj med glimten i ögat. Vi kanske inte har varit en normal Svensson familj med fasta mattider där vi alla ätit tillsammans och haft en massa regler utan vi har kommit och gått och träffats när vi träffats. Vi (i alla fall jag) kan vara väldigt frispråkig och pratar om det ena och det andra, ibland om saker som folk säkert skulle höja på ett ögonbryn för. Vi tjafsar nog om det mesta också.. Jag har alltid varit pappas flicka. Kommer ihåg att jag gärna ville vara med pappa och hjälpa till när han snickrade, tapetserade eller höll på med sitt för tillfälligt nya projekt.

Vår familj har genom åren haft många djur och jag har vuxit upp med djur sen jag föddes. Hundar, katter, marsvin, hamstrar, kaniner, fiskar, hästar har kommit och gått. Vissa mer omtyckt än andra. Jag har även spenderat många timmar av min barndom hos min farmor och farfar i Härdal med dem och deras boskap. De har alltid haft kor och har spenderat sina somrar i Bildhöst. En fäbodvall djup inne i skogen. Ett paradis för ett barn med en vild fantasi. Där (och hemma i huset i Härdal på vintrarna) fick jag hjälp dem med korna. Mjölka, mocka, kärna smör, ysta ost, koka gûmm, koka messmör (som smakar gudomligt, helst när man får slicka sleven) var en del av sysslorna när jag var hos farmor och farfar. Att leva ett riktigt fäbodliv utan elektricitet är något jag önskar jag kunde göra igen. Att äta en kolbulle med köpsmör och hemmalagad messmör med farmor och farfar, att sitta vid öppna spisen och mysa med Smirre eller vara ute och kasta pinnar med Pyret. Det gör ont att veta att jag aldrig mera kommer göra det igen.

Mitt humör skulle jag beskriva som en bergochdalbana. Jag kan vara glad, ledsen, arg, sur, positiv och negativ under en och samma dag. De flesta ser nog mig med ett leende på läpparna, eller i alla fall nära till ett leende. Jag gillar att skämta mig igenom livet och skratta åt saker och ting. Ibland lite råa skämt som kanske bara jag förstår mig på och då uppfattas jag som negativ eftersom skämten inte riktigt når fram. Jag är både en ensamvarg och en person som älskar att umgås runt ett matbord med god mat och trevligt sällskap.

Jag pluggar just nu till socionom i Östersund och har mindre än 1 år kvar på studierna. Egentligen bara 1 termin men latmasken i mig gjorde att jag har en C-uppsats kvar att skriva innan jag får ut examen. Om jag vill vara en socionom eller inte har jag inte riktigt klurat ut ännu. Jag vet faktiskt inte alls vad jag vill göra i livet. Jag är fruktansvärt skoltrött och vill bara jobba nu och tjäna pengar men stoltheten vinner så länge. Innan jag satte mig i skolbänken på ett universitet svor jag att jag aldrig mer skulle sitta i en skolbänk så att jag skulle gå på ett universitet fanns inte på min världskarta som 18 åring. Jag skulle jobba som bartender, servitris eller kock på någon skidort på vintrarna och på något partyturistställe ute i världen på somrarna. Jag gick på gymnasium på annan ort så jag flyttade som 15 åring från mor och far. Som 15 åring hade jag världen framför fötterna och ville inget mera än att flytta från Ytterhogdal. Jag gick Hotell och restaurang med inriktning fjällturism i Hede på Wemerskolan. De 3 åren var kaotiska och kanske de 3 åren jag både ångrar mest men även de jag aldrig skulle vilja ha ogjorda. De 3 åren har format mig som människa och jag växte som person så de har varit viktiga i mitt liv.

Intressen jag haft och har. Fotbollen spelade en stor roll i mitt tonårsliv. Var på många läger och spelade en hel del matcher. Tappade intresset när konditionen blev sämre. Ibland, men bara ibland, undrar jag hur långt jag hade kommit i fotbollsvärlden om jag hade satsat. Talang hade jag utan att skryta men intresset för att satsa fanns inte där. Jag har alltid varit lat och hatat att röra på mig. Det och fotboll gick väl inte ihop. Nu önskar jag att jag hade tränat mera och skapat ett träningsberoende. Jag hoppas och hoppas att jag äntligen, något gång, den här gången att jag ska börja träna och få kondition. Mina intressen just nu är få. Jag tycker om att baka, det är som terapi för mig. Ibland lyckas jag, ibland inte. Jag älskar att läsa böcker och kan hamna i bokkoma och läsa böcker på böcker tills ögonen blöder. Att kika på inredningsbloggar och i affärer efter inredningstips och prylar är något jag kan roa mig med i timmar. Att drömma mig bort till mitt hus och inreda i mitt huvud. Likaså med kläder. Jag kan gå in på någon hemsida med kläder och huvudshoppa. Så snyggt allt ser ut då.

Jag har en sambo som betyder väldigt mycket för mig och spelar en stor roll i mitt liv. Han har format mig till en bättre människa och för det är jag evigt tacksam. Det räcker med att säga att jag älskar honom och att jag aldrig kommer kliva av vår karusell.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bara förstör. Tar bort det roliga. Drar ner. Aldrig något som är bra. Hemsk människa är jag. ...

09.00 Vaknade 10.00 Tvingade i mig lite frukost och mådde dåligt fram till lunch 10.30-12.30 Nere, ledsen och grät 13.00 Åt lunch 13.30-16.30 Sov i soffan Önskar resten av dagen ser ut så här 17.00-18.00 Städa bilen 18.00-20.00 Laga och äta ...

Önskar jag hade någon att bara häva ur mig till. En person som det inte finns något som jag inte skulle kunna prata om. ...

I natt/morse så låg jag och grät och sa till min sambo att jag inte ville att han skulle åka på jobbet idag. Den här jävla förkylningen gjorde så att jag fick börja om igen, tillbaka till innan sjukskrivningen. Aptiten är borta så senaste dagarna har...

Jag är gravid. Något jag hade räknat bort här i livet. Vill/ville inte ha barn och trodde jag inte kunde eller skulle ha svårt att bli gravid. Tydligen gjorde det mig lite för chill så nu sitter jag här i v.22 och ska bli mamma i maj. Har så myck...