Jag har en ständig längtan av att vara normal. Att få vara som alla andra. Att få slippa alla tankar. Att ta dagen som den kommer och inte ha ångest över saker och ting som kan ske, som har skett eller inte skett alls. Jag vill leva livet fullt ut och inte vara negativ, sur, ledsen och trött. Jag vill inte att mitt liv kastas om helt för en liten skit sak. Det behövs så lite för att jag vänder här i livet. Jag vill inte vara på olika nivåer. Nere - Trött, ledsen, ingen livsglädje, inga framtids planer, ingen glädje över något, själförtroende i botten, ser allt som ett hinder, en ständig längtan att få sova, dygnet runt, tankar på döden.(väldigt ofta här) Mellan - Jag är nästan mig själv, kan skratta och glädjas, fortfarande dåligt självförtroende. (sällan här) Uppe - Här är jag energisk och glad, ser inga svårtigheter alls, tror på mig själv, fixar saker och ting, många bollar i luften. En skön känsla som inte håller i sig så länge. Jag är även lätt irriterad och kan bli arg och sur över saker och ting som jag anser är självklara (detta har blivit värre genom åren mot min sambo) (inte så ofta och länge)

Det är oftast nere perioder för mig, ibland när jag varit uppe slås jag ner ännu hårdare, detta tror jag är för att jag går på i 200% för att helt plötsligt bromsas upp och hamna på 20%. Tillbaka till min verklighet och känslor som att jag är värdelös och trodde du verkligen att du skulle klara av det. Inget jag gör blir bra nog, jag klarar inget alls, lika bra att ge upp. 

När jag är nere känner jag en ständig oro att uppfattas som jobbig och att vara folk till besvär. Har svårt att be om hjälp, vill inte störa, förstår inte vad min sambo ser i mig, varför stannar han kvar,  varför skulle mina vänner vilja umgås med mig, jag är bara en börda, jag är bara sur och arg och klagar på allt, det bästa vore om de slapp mig. Tänk vad lycklig min sambo skulle bli med en normal tjej, att han får ha någon som delar hans intressen och är glad. Då kanske han skaffar barn och får en lycklig familj, för varför skulle han vilja ha barn med mig? Med mig som åker berg och dalbana med mitt humör och i bland inte kan ta hand om mig själv.. För i bland kan jag inte, ibland ligger jag i sängen och inte orkar göra något. Hade inte min sambo funnits hade jag inte klivit upp för att äta lunch eller middag, inte duschat, städat. Ändå visar jag inte tillräckligt med tacksamhet för honom och önskan att skjuta bort honom för hans egna bästa är ständigt över mig.

Apropå städningen så ser jag alltid till att det är fint, att det är bortplockat och inte rörigt (detta tror jag beror på att jag har det så rörigt och ett ständigt kaos inom mig och därför behöver strukturerat i hemmet). Men när det kommer till städning, dammsugning, skurning, damning, diskning och det så kan det gå flera veckor utan att det händer något. Som allt annat, skolan, ideella arbeten, jobbet..

Jag fick i dag min remiss för gastroskopin men ingen remiss till psykiatrin ännu. Det blev ett hårt slag för mig, hela dagen har spenderats framför datan och jag har googlat, läst bloggar och snöat in mig på bipolär, depressioner och bordeline. Jag har läst om tillfrisknanden, medicinering, psykologer och allt annat som rör psykisk ohälsa och de diagnoserna. Många vill vara anonyma men samtidigt nå ut till samhället och uppmärksamma om de olika sjukdomarna. Jag vill inte vara anonym men jag förstår varför de vill vara det, hur kommer folk se på mig när de vet att jag inte mår bra, att jag kanske är psykisk sjuk men jag håller på att gå mitt itu ibland och vill bara skrika efter hjälp och få folk att förstå hur jag mår, få folk att förstå mitt kaos. Ibland undrar jag hur länge jag orkar, hur länge kommer detta att gå. Någon som har ett svar?

Med vänliga hälsningar 

Linda, en helt vanlig tjej på utsidan som ännu har ett ok fungerande liv utåt sett men som lever i ett ständigt kaos av känslor, tankar och funderingar.

Jag blir så less. Jag vet inte hur jag ska förklara hur det blir när jag börjar falla. Förra veckan var jag full med energi, fullt peppad inför uppsatsen och hade inga tvivel på att jag skulle klara av den, eller tvivel på mig själv. Positiv, glad, goda framtids planer, typ så som jag var förr och vill vara. Bäst av allt att jag somnade varje kväll helt utkörd. I söndags när jag la mig hade jag svårt att somna och kände att nu börjar det vända, ville bara sova och hoppas att det skulle bli bättre. Men igår när jag kom upp till Östersund så var jag enbart trött och helt oförmögen att göra något. Gick på stan en sväng för att handla men orkade inte ens det så jag hyrde 3 filmer och gick hem och somnade i soffan. Sen kommer ångesten över att jag inte hade pluggat, varken på uppsatsen eller tentan som är på fredag. Fan, fan, fan. Du är värdelös Linda, du kommer ju ändå inte klara uppsatsen, du kommer inte klara tentan, du har ju den där uppgiften från analyskursen kvar också, du kommer aldrig bli klar med skolan, du kommer aldrig kunna jobba med människor, du misslyckas i allt, du är bara jobbig m.m Såna tankar som bara trycker ner mig ännu mera, önskan att få släppa allt i livet och bara få lägga mig i sängen och sova kommer över mig på 2 sekunder.. Vissa säger att jag inte vill göra det som är tråkigt och att det bara är att sätta sig ner och göra det. -Bestäm dig för att imorgon ska du plugga mellan 09.00-16.00, - Tänk va skönt det kommer vara när du har gjort klart det.. Ja jag kan bestämma mig för att imorgon MÅSTE jag plugga, kom igen du fixar det men det är bara tomma ord.. Jag blir apatisk. Jag får inget gjort. Jag bara faller. Nog fan vet jag hur skönt det är när jag klarar av det och fixar uppgifterna, det var inte länge sen jag typ grät för ett E på tentan på Ulfs kurs. 

Ni kanske bara tycker jag är bekväm och ska rycka upp mig men om jag kunde skulle jag göra det, trust me!

Ni fattar inte hur överlycklig, hur glad och hur fruktansvärt lättad jag blir när jag klarar av och får ett E på en uppgift. Kompletteringen på 5:e frågan i socialt arbetekursen med Ulf har jag nu fixat så jag har fått E på Ulfs del av kursen. Sen har jag fixat allt obligatoriskt på Stickans del så nu är det bara en salstenta på den kursen kvar. Alltså jag började gråta av glädje när jag fick svar av Ulf att jag klarat hans del och det är ändå en salstenta kvar tills jag kan få betyg på kursen så då kan ni fatta hur fruktansvärt mycket jag får kämpa för att fixa skolan överhuvudtaget. Så här glad har jag inte blivit över ett enda betyg och senast jag fick ett betyg registrerad var 2010 i december. Men förhoppningsvis får jag ett betyg på den kursen och på psykisk ohälsa kursen nu när jag skickat in hemtentan där också. 

Så just nu har jag detta kvar innan examensfesten 26 maj att fixa:

Analys på kontakfamiljer som jag tänkte skicka in senast på måndag (Min helg kommer bestå av plugg och jobb)

Salstenta 2 mars

Uppsatsen som ska vara klar den 4/4.

Nu kan nästan jag se slutet på denna lååånga resa. 

Jag älskar att planera och att ha något att se fram emot. Just nu planeras isenhäng i mars med härligt folk, lakritsfestival i april, Londonresa och examensfest i maj, Kännedansen, Härdalsyran och Storsjöyran i juli. Midsommar är faktiskt helt tomt ännu och en trip ner till Möja skulle visst in någonstans. Inte lätt att hinna med allt när man jobbar varannan helg.

Men jag lovar! Jag vill ha slutet av april nu!

Sitter här i soffan och har bestämmt mig för att göra klart skolarbeterna som väntar på att bli inskickade MEN jag får inte fingrarna ur röva och göra klart det lilla som är kvar.. Wish me luck! 

Ikväll ska jag och Patrik försöka palla oss på gymmet och bränna kalorier, iaf jag! Imorgon plus hela helgen väntar jobb igen.

Åkte till Östersund idag efter lunch för att spendera några dagar i skolbänken. Dessa två dagar har jag redan gjort förra terminen men lite repetition skadar inte inför salstentan i början av mars.

Mötte upp Matilda för mat på Via grande och sedan bio. En dag i Phuket - REKOMMENDERAR! Jäkligt rolig med mycket skratt! På väg från restaurangen till bion passerade vi en godisaffär och vi skulle in där och när vi var där inne föll min godismur så nu har jag modifierat godis nyårslöftet till BARA godis 1 gång i veckan och inte helt utan. Dock var det inte alls gott och jag mår rätt dåligt nu.. Vi får se om det blir någon mer gång eller om jag behövde den här gången för att klara mig utan ett tag till. 

Nej nu måste jag nog lägga mig om jag ska orka upp imorgon, börjar 8.15 Måste bara kolla klart på Filip och Fredrik, underbara personer.

Var till hälsocentralen idag för min mage och för mitt mående. Jag ska fortsätta äta medicinen och sedan ska jag få en remiss för en gastroskopi för att kolla om det är sår i magen. 

När det kommer till mitt mående, alltså min bergochdalbana så ska jag få en remiss till till psykiatrin och affektiva avdelningen för en utredning. Vilket känns bra, äntligen händer det något och jag hoppas jag kommer hitta rätt hjälp. Det vore så skönt att få en diagnos på vad som är fel och sen få information om situationen. Jag har en aning om vad det kan vara, läkaren pratade om det och jag har skrivit ett arbete om det så jag har en rätt bra kunskap.  Vi får se vad det blir. Hoppas på det bättre!