Ligger helt utslagen nu. Andra löppasset och det var inte med lätta steg jag klev på bandet kan jag lova. Stel i kroppen och tunga ben. Gick 20 min och 1,sju km vilket gick väldigt snabbt och kändes bra. Började springa och första 10 gick rätt bra men tankarna att jag måste slå 30 min och 3,sju km var i skallen hela tiden vilket gjorde att det kändes övermäktigt. Tänkte att minst 15 min måste jag klara. Sprang på och tanken om att klara 40 min och 5 km fanns där och gnagde i skallen. Nådde 20 min och benen var tunga, riktigt tunga, sprang lite fortare än i onsdags... Fortsatte iaf och tänkte att 30 min och 4 km vill jag klara. 25 min passerade jag och krigade på. Ännu tyngre ben och fick håll. Höll i lypsylen så jag trodde jag skulle bryta av den. 30 min kom och jag tänkte att nä fan tänk va jävla coolt om jag klarar 5 km andra löppasset och det bara är 4 januari när målet var att nå det 1 mars. Fick ny energi och kutade på, höjde hastigheten lite för att hinna nå 5 km de sista 10 min. Jag sprang och sprang. Minuterna bara rullade på och sista 3 min och sista 200 m var grymt långa. Jag passerade 5 km med händerna i luften!! När jag sprungit klart 40 min stod bandet på 6,9 km. Alltså 5,2 km!!!!! Fan va nöjd jag känner mig. Trodde jag aldrig. 5,2 km på ett löpband. Vet att man får hjälp på ett band och att det är annat att springa ute men är så jäkla glad!! Det trodde jag inte om mig själv och jag tvivlade på att jag skulle nå 5 km före 1 mars.. tji fick jag. Så nu kan jag åka till Östersund och njuta av ledigheten rejält. Tack för mig :) Trevlig helg.