Nä idag är jag besviken på mig själv. Blev en timme på bandet med till största del gående. Idag ville det sig inte igen. Glömde skorna så lånade ett par på plats. För stora och inte löpar skor. Inte alls bra. Kämpa mig igenom passet men med en besvikelse. Tror det är bra att jag är besviken och inte kände att jag nöjde mig med det lilla. Är man besviken så har man ändå gjort det man kunde och försökt fast det inte gått hela vägen. Nöjer man sig så betyder det att man inte gav allt utan bara var bekväm. Jag vill kämpa! Jag vill springa! När det går så dåligt efter min monster öppning så är det pissigt. Jag vill slå min tid, jag vill orka mera. Inte mindre. Undra om det hade gått lättare nu om jag inte öppnat så hårt? Då hade jag kunnat öka långsamt och växa för varje minut jag la på. Nu känns 40 min och 5 km låååångt bort. Får försöka igen på lördag.