Just nu känns det riktigt kasst att vara sjukskriven. Det här med dåligt mående, sjukskrivning och ekonomi går ju verkligen inte ihop. Försäkringskassan har inte kommit igång än och lär ju inte göra det än på ett tag heller. De ville visst ha mera underlag från läkaren. Fun. Vill inte ens veta vad jag får i lön den här månaden. Kanske ska gå på soc? Fast min soc är som tur hemma. Tack och lov att Patrik finns. Men tråkigt att det ska ta så lång tid att räta upp allt sen.

Äh bara att släppa det. Gå vidare. Finns värre saker. Bla bla bla.

Kärlek är underbart. Att vara nykär och gå igenom allt som det hör till. Pirr i magen, spänningen, en ständig längtan till nästa gång man ses, alla saker man upptäcker om varandra, kroppskontakten, så många känslor som finns inom en. Men jag tycker att den bästa kärleken är den som vi har nu. Att längta hem till den personen som känner en bäst, den som förstår. Att få vara sig själv helt och hållet. Att känna sig fullständigt trygg. Att ställa upp på varandra. Att veta att man har någon, någon som man litar på. Att ligga i soffan med. Samspelheten. Någon att duscha med. Någon att krypa ner i sängen med på kvällarna. Någon att vakna upp bredvid. Någon som älskar en och som man älskar tillbaka. När man kollar på personen och känner att allt är rätt. Någon att skratta med. Någon att gråta med. Ärligheten. När man överväldigas av kärlek. När man får ett lyckorus. Att ha någon att dela allt med, både ont och gott. Att det är du och jag. Vi tillsammans. För alltid. Jag kan ärligt säga att det varit upp och ner och att vi kämpat med diverse hinder. Men vi har tagit oss över dessa. Vi är stabila nu men vi vet att det kan dyka upp saker som skakar om förhållandet men i slutändan så finns känslan kvar att fightas, fightas för vårt förhållande. Vi vill dela våra liv. Jag vill fortfarande hålla hand, pussas hela tiden, kramas, vara upp i honom, dela täcke, lukta på honom och känna mig hemma. Att duscha utan honom är inte lika bra. Jag säger flera gånger om dagen att jag älskar honom, och menar det. Jag talar om för honom hur fin människa han är, hur jag önskar jag vore som honom. Jag älskar att höra han skratta. Jag älskar att se honom glad. Att veta att jag bidrar till det gör mig glad. Jag talar om för honom hur glad jag är över att få ha honom i mitt liv, att han har valt mig. Patrik har gjort mig lugnare och när han skrattar åt mig när jag blir arg gör det att jag själv inte kan hålla mig för skratt. Patrik är en människa jag fortfarande vill dela alla upplevelser med, jag vill ta del av hans liv och jag vill att han ska ta del av mitt. Jag älskar Patrik och kommer att göra det i resten av mitt liv.