Igår var det ett pass på bandet igen. Om det var smart? Nej. Idag är jag sjukskriven på "riktigt". Alltså med riktigt menar jag synligt, eller synligt och synligt, inte som psykisk ohälsa. Där vet folk i bland inte hur de ska förhålla sig och många säger till mig att du kan väl inte må dåligt, du som är så glad jämt, det syns inte iaf. Lättar att säga att man är förkyld. Det vet folk vad det är.

Igår på bandet så gick det tungt. Gick bara 10 min först för det fanns en tanke att springa 50 min. Efter sju,5 min så tog det stopp. Fick gå igen och trodde inte ens att jag skulle klara det resten av timmen. När klockan stod på sjutton,5 min kvar så tänkte jag att om jag springer sju,5 min så har jag iaf sprungit 15 min. Klockan rullade på och jag tog 5 min åt gången. När det var 2 min kvar på bandet så ökade jag tempot. Sprang först på 12,sju men Patrin tyckte jag skulle springa på 13,5 men lättare sagt än gjort. Det blev jag inte kvar länge. Frågade med förtvivlande röst om det var det jag måste springa på för att nå 1 mil på 1 timme. Patrik lugnade mig och sa att det var för att springa på 45 min. När bandet stannade kände jag mig nöjd iaf. 25 min, 5,9 km och jag hade tagit ut min på sista min. Jag trodde inte jag skulle kunna gå, flåsade som bara den och svetten rann.

Idag värker halsen ännu mera och trodde huvudet skulle explodera när klockan ringde sju. Värst var magen. Fick esopramazol utskriven i dec 2011 för min mage. Från mitten av nov till strax före jul gick jag ner från 83 kg till sjuttiofyra kg. Ont och fick inte behålla maten. När jag fick medicinen så hjälpte den mig mot halsbrännan, som jag hade haft dagligen i 2 år, men inte riktigt för det onda. Efter ett tag blev magen bättre och har ätit medicinen sen dess. Den tog slut i jul och jag köpte en receptfri variant, osopramazol, men den hjälper inte mot det onda. Haft ont i några dagar nu och i morse var det värre. Klev iaf upp och tände lamporna och drog upp gardinerna och kröp ner i sängen igen. Kände att det inte skulle vara optimalt att åka in till jobbet så jag ringde Patrik för att höra vad han tyckte (måste alltid få bekräftelse att jag inte är för mesig och känner efter för mkt när jag ska sjukskriva mig, varken jag eller Patrik är såna som sjukskriver oss. Haha säger jag som är halvtidssjukskriven..) I det här jobbet när man är sjuk känns det inte riktigt bra, avboka besök och ansökningarna dröjer. Tur jag har hon som jobbar 50 för mig som kan rycka in och ta besöken och ansökningarna. Känns lite bättre då. Nej nu ska jag försöka få i mig nyponsoppa och hoppas att värktabletterna kickar in.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bara förstör. Tar bort det roliga. Drar ner. Aldrig något som är bra. Hemsk människa är jag. ...

09.00 Vaknade 10.00 Tvingade i mig lite frukost och mådde dåligt fram till lunch 10.30-12.30 Nere, ledsen och grät 13.00 Åt lunch 13.30-16.30 Sov i soffan Önskar resten av dagen ser ut så här 17.00-18.00 Städa bilen 18.00-20.00 Laga och äta ...

Önskar jag hade någon att bara häva ur mig till. En person som det inte finns något som jag inte skulle kunna prata om. ...

I natt/morse så låg jag och grät och sa till min sambo att jag inte ville att han skulle åka på jobbet idag. Den här jävla förkylningen gjorde så att jag fick börja om igen, tillbaka till innan sjukskrivningen. Aptiten är borta så senaste dagarna har...

Jag är gravid. Något jag hade räknat bort här i livet. Vill/ville inte ha barn och trodde jag inte kunde eller skulle ha svårt att bli gravid. Tydligen gjorde det mig lite för chill så nu sitter jag här i v.22 och ska bli mamma i maj. Har så myck...