Hade skrivit ett lång inlägg som försvann. Direkt när jag trycker på siffran sju hänger sig allt och all text försvinner. Blir så fruktansvärt less men försöker igen.

Att vara sjukskriven är både och. Att få vara hemma en dag själv kan både vara riktigt skönt samtidigt som det kan vara ett helvete. Ibland har jag energi och får massor gjort eller som igår när jag ligger i sängen och mår piss och gråter. Jag orkar inte ha det så här. Jag har ju fått en diagnos, jag har ju fått medicin och jag är sjukskriven 50%. Allt för att kunna börja arbeta med mig själv.Sjukskrivningen är ju för att få till rutiner, börja träna, stressa mindre och ha möjligheten att arbeta med mig själv. Det har inte blivit så. Första tiden har jag varit konstant trött och inte fått mycket gjort. Är Patrik hemma så ordnar jag med mat iaf men nu när jag är själv så äter jag inte mycket. Igår köpte jag en liten burk kalvsylta och åt till lunch och middag, sen hade jag tur och fick middag hos mor och far. Patrik är viktig för mig, bara hans närhet får mig att orka göra saker. Nu ställer jag inte krav på att Patrik ska vara hemma och ta hand om mig. Jag har sagt till honom flera gånger att han inte ska behöva ta ansvar över mig. Jag är en person som vill klara mig själv så det enda jag vill ha är förståelse, förståelse varför jag inte vissa dagar orkar kliva upp ur sängen och tex inte orkar städa fast det behövs. Det får jag också. Patrik är perfekt. Det är endast jag som kan arbeta med mig själv. Det är endast jag som kan göra en skillnad för mig själv. Även om mediciner sätts in så är det i slutändan jag som styr över det andra. Och tro mig, jag vill inte ha det så här, jag vill inte leva så här. Jag vill träna, jag vill gå ner i vikt, jag vill se ok ut. Men det är inte lätt när varje fiber i ens kropp inte orkar, inte vill och skriker NEJ. När jag känner att jag måste och att träningen är ett tvång iställe för något roligt. Då får jag ångest och ännu sämre. Men jag är ju tjurig? Jag kan väl fixa det? Kriga! Kämpa! Så där då var all energi slut.. Tänkte jag skulle skriva hur jag tänkt att min vecka ska se ut så kanske 50 % blir gjort.

Måndag - Röja upp och tvätt hemma. Gym 14.00 (löpning/gång och biceps/axlar). Middag med Sarah.
Tisdag - Jobb heldag
Onsdag - Jobb till 11.30 sen jullunch med jobbet. Gym 14.00 (löpning/gång och rygg/mage)
Torsdag- Städa inför jul. Baka det sista julgodiset. Gym 15.00 (löpning/gång och ben)
Fredag - S-vall och Birsta. Fredagsmys.
Lördag - tunnbrödbak på morgonen och förmiddagen. Gym 14.00 (löpning/gång och bröst/triceps)
Söndag - Sovmorgon med Patrik och gofrukost. Bakning. Uppesittarkväll med den obligatoriska Irish Coffe hos mor och far.

Orkar inte med listan något mera så kör en kort version nu.
Dag 22. Något jag förut hatade men lärt mig att älska. Första som kommer upp är Fetaost.
Dag 23. Något jag inte klarar mig utan. Patrik, snus och sömn.
Dag 24. Min tro om vad som händer efter döden. En skön sömn.
Dag 25. En låt som alltid får mig att må bra. Marvin Gaye - Aint No Moutain High Enough.
Dag 26. Någon jag vill byta liv med för en dag & varför. Nån kille. Ni kan ju gissa själva..
Dag 27. Någon jag älskar. Patrik.
Dag 28. Något som gör mitt liv värt att leva. Patrik, familjen och änner.
Dag 29. Största rädslan. Att dö och att leva.
Dag 30. Berätta om ett minne från en resa. Finns många minnen med den senaste resan var komisk. London med Magda. I passkontrollen trodde de att jag var Magdas mamma, vi fick en 120 säng med ett dubbeltäcke på hotellet att dela på (sängen lutade och fjädrar stack upp dessutom), ingen mobiltäckning så en lätt panik utbröts och vi var absolut inga turister. Mycket skratt och shopping.

Min favoritplats.

Hemma. Är väldigt hemmakär men med en stor reslust. Förutom att vara hemma så är Bildhöst ett ställe som jag har väldigt bra minnen ifrån. Önskar så att jag fick sova över där igen med farmor och farfar.

Sen en kliche, i Patriks närhet. Är helt lost utan honom. Han får mig att må bra och lugn. När jag mår dåligt och får mina onda tankar måste jag vara nära han så det försvinner. Jag är en Patrikmissbrukare ;)

Mina hårfärger.

Min naturliga färg är orange/guld som jag har haft ett tag nu. Har varit sugen på att färga, körde en kort stund med rött förra året men blekte det så jag kunde färga tillbaka till min färg. Andra färger jag haft är rött, svart, lila, blått, diverse bruna nyanser och diverse blonda nyanser. Slingor körde jag väldigt ofta.

Bästa tv/dataspelet jag spelat.

Nu är ju jag varken tv eller datorspels nörd så min erfarenhet är inte så stor. Jag säger väl super mario som tvspel och CSI eller backpackers som datorspel.

Dag arton. En låt som får mig att gråta.

Just nu har jag nog ingen låt jag gråter till. Efter begravningen på min kusin grät jag när jag hörde Eminem - Cleaning out my closet. Minnen av min kusin och en påminnelse att han är borta kom som ett brev på posten när jag hörde låten. Därför satte jag låten på repeat så alla känslor fock komma ut. Nu när jag hör låten tänker jag också på honom med, fast utan nedstämdhet.

Så där ja. Nu har problemen med att somna börjat. Klockan är tolv och jag kan inte somna. Ligger och kollar på serier i hopp om att ögonen ska fara igen. Funkar inre alls bra. Tänker på jobbet och allt som ska göras imorgon på typ 1 timme.. Att jobba 50% gör mig ännu mera stressad. Längtar tills klockan slår 15 och att det är helg. Nästa vecka är det bara jobb tisdag och onsdag sen jobbar jag inte fören 2 januari. Ska bli skönt att få koppla av och umgås med vänner och familj. Jag behöver det. Jag behöver få bara vara och hitta energi och mig själv och ta hand om mina kära. Känner mig väldigt förvirrad här i livet just nu. Passar arbetet mig? Vad vill jag arbeta med annars? Finns det motivation att skriva c-uppsatsen? Barn? Hatar alla dessa tankar. Livet känns så svårt och okontrollbart. Är det så här det ska vara?

Har gått upp på 100 mg idag och längtar tills medicinen kickar igång. Jag behöver det

Mina mellanamn och vad jag tycker om de.

Linda Matilde Hagström är mitt namn. Matilde skulle jag ha döpts till men min kusin Billy var kär i en tjej som heter Linda och ville att jag skulle heta Linda. Under min uppväxt ville jag hellre heta Matilde då jag ville ha ett smeknamn. Då hade de kunnat kalla mig för Tilde. Nu är jag nöjd med Linda och accepterat att jag endast kallas Linda. Men jag har sagt att jag vill att min eventuella dotter ska heta Matilde. Så får hoppas att jag får en flicka någon gång i framtiden.