Nu hoppas jag det här håller i sig. Energin. Orken. Glädjen. 

Saker börjar hända, äntligen. I helgen har vi fått mycket gjort. I helgen städade vi ett rum nere vid hundgården som var full med möbler och kartonger men som nu är ett slags arbetsrum med skrivbord och bokhyllor. Inne i de andra sovrummen  fick vi bort en säng, kontorsmöbler och bokhyllor. Fyllde en hel släpvagn som vi var till tippen med idag. Rummen börjar tömmas så jag snart kan börja renovera och inreda. Det ser jag verkligen fram emot! 

Idag har jag kokat lingonsylt och gjort pannbiffar med löksås till middag. Gott blev det.  Ja och just ja. Vi hängde upp en renbog som har legat i salt i 2 veckor. Nu ska den få hänga ute under tak till påsk. Ska bli väldigt intressant att smaka. 

Jag tycker vi har fått väldigt mycket gjort i helgen. Det märks så väl i rummen att vi har rensat ut. Det är så skönt när jag börjat komma igång igen.  Var väldigt länge sedan jag var så produktiv.  Mer av den varan tack.

Nu när jag börjar må bra igen så tycker ju jag att det var onödigt att boka in ett besök med läkaren för att diskutera medicinen. Men det kan vara bra att diskutera  vad jag ska göra om det tippar igen. 

Under den här utbildningen jag har gått i Östersund på psykiatrin så har vi fått powerpoint bilder och annat underlag. Bland annat har vi fått en bok - Att lära sig leva med bipolär sjukdom: en guide. Jag tänkte dela med mig av det jag lärt mig och vet om bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom är en allvarlig psykisk sjukdom som påverkar känslor och beteende. Bipolär sjukdom är bland de vanligaste psykiska sjukdomarna och tre till fem procent av alla vuxna drabbas. Att bipolär sjukdom och andra psykiska sjukdomar påstås vara en svaghet eller karaktärsbrist är fel. Att man insjuknar i bipolär sjukdom beror på att något går fel i hjärnan. Sjukdomen är ingens fel och man kan inte skylla på någon,

Bipolär sjukdom är något man måste leva med i hela livet och som är väldigt besvärligt för likaväl anhöriga, vänner och närstående som för de människor som själva har sjukdomen. 

Det tros att många kända författare, poeter och kompositörer led av bipolär sjukdom. På den tiden fanns inte diagnoser men det finns tydliga tecken som tyder på det.

När man pratar om bipolär sjukdom så pratar man om återkommande perioder av förskjutet stämningsläge och aktivitetsnivå. Att man pendlar mellan depression och maniska perioder och detta mer än det normala. I en normal kurva pendlar det också upp och ned men man når inte en depressivt läge eller ett maniskt läge. Kort och gott så handlar bipolär sjukdom om att pendla upp till himlen och sedan ner till helvetet. Detta flera gånger per år.

Symptomer och tidiga tecken vid mani: (det inom parentes är exempel på hur jag upplever det)

- Förhöjd eller irritabel sinnesstämning (Kort stubin, förstår inte varför inte andra kan fatta allt jag fattar och varför andra inte tycker att mina idéer är bra)

- Förhöjd självkänsla (ser inga hinder, tror jag kan fixa det mesta)

-Överaktiv/motoriskt rastlös/ökat tempo (åh vad mycket jag fått gjort i mina maniska perioder. Kan ha många bollar i luften samtidigt)

-Minskat sömnbehov (så gott som aldrig trött, svårt att varva ner)

-Omdömeslöst beteende (många resor och planer har bokats och shoppingbegäret ökat)

-Ökad pratsamhet (ojojoj vad fort det går och oj vad jag snackar. Lite för mycket information kan slinka ut också. Munnen kan gå i ett) 

-Lättdistraherad (tappar tråden fort och går vidare till nästa sak. Kan börja med att plocka ur maskinen till att börja måla om en möbel innan maskinen är helt urplockad)

-Ökat sexuellt intresse

-Ökat tankeflöde/rusande tankar (det snurrar och snurrar och det går inte att stoppa. Precis allt, ALLT kan finnas i min hjärna samtidigt)

-Storhetsideer (Jag skulle kunna fixa allt möjligt. Varför skulle inte jag kunna bygga ett hus helt själv, eller bli statsminister? Det är ju bara att göra)

-Otålighet (allt går ju såååå segt)

-Paranoida tankar (Jag tror folk på bussen kan höra mig och mina tankar.)

-Ökad mängd projekt (Många projekt har kommits på och jag tar på mig många uppgifter. Hur många som blir slutförda? Ja du...)

Symptom och tidiga tecken vid depression: (mina exempel)

-Nedstämdhet

-Oförmåga att glädjas (inget är roligt)

-Sömnstörning (svårt att somna även om jag är trött, sover dåligt)

-Koncentrationsstörningar

-Nedsatt självkänsla (tror inte på mig själv, jag är en börda för min familj och mina vänner. Det vore bättre om de slapp mig)

-Aptitstörning

-Energibrist (orkar inget och vill inget)

-Ökad/minskad motorik (seeeeeegt det går. Kroppen vill inte riktigt)

-Tankarna är tröga (inte lätt att fatta beslut inom jobbet då inte... Får inte ihop saker. Tar lång tid innan jag fattar)

Självklart ska man uppfylla de flesta symptomer samtidigt. Alla människor går igenom några eller flera stycken genom åren. Det är känslor som alla upplever.

Riskfaktorer som kan sätta igång ett skov:

-Årstider (för mig är hösten värst)

-Sömn (känner så fort när sömnen är kass)

-Alkohol/droger (om jag festat en kväll så vet jag att det kommer en bitch slap efteråt. Sömnen blir ju även rubbad)

-Resa/tidsskillnader/semester (bryta rutiner och uppleva annan kultur kan ta på krafterna, jag själv tycker det räcker med att åka bort i Sverige en helg för att jag ska bli påverkad)

-Giftermål/barn 

-Skilsmässa/separation

-Byta arbete (Jo tack jag vet...)

-Arbetslöshet

-Sjukdom

Det här börjar jag med så kommer fler inlägg sen. Jag hoppas ni finner det intressant att läsa och ta del av detta.. Ökad kunskap hos andra leder till lättare liv för mig och de andra med psykiska sjukdomar. Vi är inte mördare, vi är som er alla andra. 

Under den här utbildningen jag har gått i Östersund på psykiatrin så har vi fått powerpoint bilder och annat underlag. Bland annat har vi fått en bok - Att lära sig leva med bipolär sjukdom: en guide. Jag tänkte dela med mig av det jag lärt mig och vet om bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom är en allvarlig psykisk sjukdom som påverkar känslor och beteende. Bipolär sjukdom är bland de vanligaste psykiska sjukdomarna och tre till fem procent av alla vuxna drabbas. Att bipolär sjukdom och andra psykiska sjukdomar påstås vara en svaghet eller karaktärsbrist är fel. Att man insjuknar i bipolär sjukdom beror på att något går fel i hjärnan. Sjukdomen är ingens fel och man kan inte skylla på någon,

Bipolär sjukdom är något man måste leva med i hela livet och som är väldigt besvärligt för likaväl anhöriga, vänner och närstående som för de människor som själva har sjukdomen. 

Det tros att många kända författare, poeter och kompositörer led av bipolär sjukdom. På den tiden fanns inte diagnoser men det finns tydliga tecken som tyder på det.

När man pratar om bipolär sjukdom så pratar man om återkommande perioder av förskjutet stämningsläge och aktivitetsnivå. Att man pendlar mellan depression och maniska perioder och detta mer än det normala. I en normal kurva pendlar det också upp och ned men man når inte en depressivt läge eller ett maniskt läge. Kort och gott så handlar bipolär sjukdom om att pendla upp till himlen och sedan ner till helvetet. Detta flera gånger per år.

Symptomer och tidiga tecken vid mani: (det inom parentes är exempel på hur jag upplever det)

- Förhöjd eller irritabel sinnesstämning (Kort stubin, förstår inte varför inte andra kan fatta allt jag fattar och varför andra inte tycker att mina idéer är bra)

- Förhöjd självkänsla (ser inga hinder, tror jag kan fixa det mesta)

-Överaktiv/motoriskt rastlös/ökat tempo (åh vad mycket jag fått gjort i mina maniska perioder. Kan ha många bollar i luften samtidigt)

-Minskat sömnbehov (så gott som aldrig trött, svårt att varva ner)

-Omdömeslöst beteende (många resor och planer har bokats och shoppingbegäret ökat)

-Ökad pratsamhet (ojojoj vad fort det går och oj vad jag snackar. Lite för mycket information kan slinka ut också. Munnen kan gå i ett) 

-Lättdistraherad (tappar tråden fort och går vidare till nästa sak. Kan börja med att plocka ur maskinen till att börja måla om en möbel innan maskinen är helt urplockad)

-Ökat sexuellt intresse

-Ökat tankeflöde/rusande tankar (det snurrar och snurrar och det går inte att stoppa. Precis allt, ALLT kan finnas i min hjärna samtidigt)

-Storhetsideer (Jag skulle kunna fixa allt möjligt. Varför skulle inte jag kunna bygga ett hus helt själv, eller bli statsminister? Det är ju bara att göra)

-Otålighet (allt går ju såååå segt)

-Paranoida tankar (Jag tror folk på bussen kan höra mig och mina tankar.)

-Ökad mängd projekt (Många projekt har kommits på och jag tar på mig många uppgifter. Hur många som blir slutförda? Ja du...)

Symptom och tidiga tecken vid depression: (mina exempel)

-Nedstämdhet

-Oförmåga att glädjas (inget är roligt)

-Sömnstörning (svårt att somna även om jag är trött, sover dåligt)

-Koncentrationsstörningar

-Nedsatt självkänsla (tror inte på mig själv, jag är en börda för min familj och mina vänner. Det vore bättre om de slapp mig)

-Aptitstörning

-Energibrist (orkar inget och vill inget)

-Ökad/minskad motorik (seeeeeegt det går. Kroppen vill inte riktigt)

-Tankarna är tröga (inte lätt att fatta beslut inom jobbet då inte... Får inte ihop saker. Tar lång tid innan jag fattar)

Självklart ska man uppfylla de flesta symptomer samtidigt. Alla människor går igenom några eller flera stycken genom åren. Det är känslor som alla upplever.

Riskfaktorer som kan sätta igång ett skov:

-Årstider (för mig är hösten värst)

-Sömn (känner så fort när sömnen är kass)

-Alkohol/droger (om jag festat en kväll så vet jag att det kommer en bitch slap efteråt. Sömnen blir ju även rubbad)

-Resa/tidsskillnader/semester (bryta rutiner och uppleva annan kultur kan ta på krafterna, jag själv tycker det räcker med att åka bort i Sverige en helg för att jag ska bli påverkad)

-Giftermål/barn 

-Skilsmässa/separation

-Byta arbete (Jo tack jag vet...)

-Arbetslöshet

-Sjukdom

Det här börjar jag med så kommer fler inlägg sen. Jag hoppas ni finner det intressant att läsa och ta del av detta.. Ökad kunskap hos andra leder till lättare liv för mig och de andra med psykiska sjukdomar. Vi är inte mördare, vi är som er alla andra. 

Nu är både utseende och inriktning på bloggen ändrad. Ska försöka öka kunskapen om hur det är att leva med bipolär sjukdom men även helt vanliga inlägg kommer att komma. Jag går en utbildning om bipolär på psykiatrin i Östersynd just nu och kommer ta underlaget vi får där och beskriva utifrån det om vad bipolär är och hur det är att leva med det.  Detta utifrån att det ger mig mycket att veta att de närmaste mig har kunskap om min sjukdom och vet hur jag fungerar. Jag hoppas även att kunskapen om psykisk ohälsa över lag blir bättre och att den rädsla som oftas finns för psykisk ohälsa försvinner. 

Enjoy!

Är väldigt tacksam att jag har de vänner jag har. Med dem kan jag skratta och le. De förstår mig och låter mig vara den jag är. Skulle verkligen inte byta ut dem.

En sak som dock stör mig är mig själv. Eller stör och stör, hellre att jag är obekväm. Jag är obekväm i att det finns sånt jag inte ventilerar med någon alls. Att jag slutat prata om saker som är riktigt jobbiga, att jag stänger inne det. Det är jag inte van med, jag som pratar om allt och lite där till i vanliga fall. Vet inte vad som händer. Vet att jag kan prata om det om jag vill men vill inte dra upp det. Vill hålla det inom mig.

Jag vet ju egentligen vad som händer. Jag har varit och är inne i en sämre period. En dum period. Men jag fungerar ändå. Det är bra. Jag vet att det vänder så snart är jag "mig själv" igen. Då jäklar blir det nog fart igen. Tjohej!

Då är vi inne i oktober. Månaden jag är född i. Likaså sambon.

Även om hösten alltid varit en sämre period för mig i mitt mående så har jag alltid tyckt att hösten är mysig. Jag har en romantisk bild av hösten. Tända ljus, eld i öppna spisen, te och soffan. Ja och just ja, en riktigt jävla bra bok. Det där med en bok har iaf följt med i alla år. Sen så orkar jag inte gå runt och tända ljusen, elda i öppnaspisen är lite besvärligt (blir kallt när det slocknar och det står öppet) och te dricker jag så mycket på jobbet så är rätt less det. MEN jag vill ha min romantiska bild av hösten. Ett litet ljus i mörkret.

När jag öppnar upp bloggen för att skriva ett inlägg så har jag oftast ingen aning vad jag ska skriva. Jag känner att jag behöver skriva av mig ibland och drar igång bara. Ibland tänker jag när jag skrivit klart att jag inte fattar vart jag får vissa saker ifrån. Det kan börja på punkt A och sedan Ö och sen F. Som min hjärna fungerar alltså.

Jag ska på utbildning om bipolär sjukdom 3 onsdagar i rad i Östersund. Ska bli väldigt intressant. Hoppas det ger mig mycket. Nu först känner jag att det vore bra med att arbeta med att lära mig hantera mig själv och vissa situationer. Behöver bli mera uppmärksammad på tidiga tecken och förebyggande. Jag ser fram emot det.

Nu ska jag sova och välkomna träningsvärken. Höres!

Senaste tiden däckar jag i soffan och sover i flera timmar. Det är som att ju fort jag sätter mig ner och slappnar av så somnar jag. Detta leder till, som nu, att jag piggnar på innan jag nått sängen. Dumt.

Men sen har jag varit trött ett tag nu också, trött hela dagarna. Svårt att ta mig upp på morgonen, hör inte larmet och orkar inte göra något. Min teori är att hösten har börjat komma och därför börjar det hända grejer i huvudet. Var alltid höstens intågande som triggade igång den värsta perioden innan jag åt medicin. Medicinen tar ju inte bort allt utan stabiliserar det bara. Så jag måste lära mig hantera såna här perioder. Har varit några innan också, tex semestern, och fler kommer det bli. Sen jag fick medicin så har jag inte jobba så mycket med det runt omkring som rutiner, träning, rätt mat och sömn. De saker som alla människor mår bra av. Sömnen vet jag om för det märks jätte väl när den är rubbad men även där skulle jag ha blivit bättre. Mån-fre rutinerna med jobbet och lunchen funkar men inte helgerna och att lägga in andra rutiner som träning.

Jag måste sluta dejta soffan och se till att jag blir aktiverad i stället. Låter så lätt så jag borde prova va?? Nu ska jag försöka sova, hoppas jag somnar.

God natt!

Idag har en av mina bästa vänner som barn gått bort. Min farfar. Han somnade in i natt/morse. Oväntat från min sida. Fast det är väl alltid oväntat. Man tror väl aldrig att någon ska dö.

Nästan alla av mina barndomsminnen är från farmor och farfar. Enligt mina minnen var jag där jämt som barn, nästan så jag bodde där på heltid. Självklart var det inte så men det känns så. De var mina extra föräldrar och inte bara farmor och farfar.

Att springa runt och gå på upptäktsfärd i huset och runt gården i Härdal på vintrarna var det bästa som fanns. Att spendera sommaren i Bildhöst, farmor och farfars fäbovall, och känna total frihet var även det det bästa som fanns. Större trygghet än hos farmor och farfar fanns inte. Jag skriver farmor och farfar eftersom det är de tillsammans som gjorde det möjligt att uppleva det. Har nog lika många minnen från båda och utan en av dem så vore det inte samma.

Kommer ihåg när vi var i Bildhöst och vi skulle ner på byn och handla jag och farfar. Då hade han ryggsäck och vi gick ner till bilen. En särskild lukt hade ryggsäcken. En sån där lukt som är speciell för barndomen. Jag följde med farfar nästan varje gång och även jag fick ha min lilla ryggsäck. Var det styggväder fick jag stanna med farmor. På senare år körde vi mule ner till bilen. Att handla var våran syssla tillsammans. Lika när man skulle hämta ved. Då var jag med farfar ut och högg upp och bar in. Jag var även med när vatten skulle pumpas upp från källan. En rolig och spännande syssla tyckte jag.

Farfar satt och visslade mycket. Ett ljud som hörde till i köket i Härdal eller uppe i Bildhöst. Tittade vi på TV så visslade han, satt han och lyssnade på radio visslade han, ja han visslade ofta när han var omkring en.

Till middag skulle det vara dricka. Var det mjölk som skulle drickas var det köpmjölk. Inte deras egna mjölk. Spickekött och spickekörv fanns det ofta hos farmor och farfar och då och då kunde man få en bit. Godis var det alltid i en skål också.

"Vill du ha en pix" var farfars standard replik på kvällen innan läggdags. Men man fick inte ta någon utan att fråga på dagarna.

Ett minne jag håller kärt om hjärtat är när han på morgonen väckte mig och farmor med kaffe och macka på säng. Fågelfröhårdbröd (Wasa frukost) med smör som var delat i två på längden så det gick lättare att doppa i kaffet var det jämt. Och gu' va gott det var. Kommer även ihåg att farfar drack kaffe på fat också. Något jag gärna tog efter.

Karlavagnen skulle farfar lyssna på när vi la oss och även jag låg och lyssnade fram tills jag somnade. En härlig nattvisa.

Farfar spelade dragspel och farmor ville att han skulle spela för oss lite då och då. Jag tyckte han var duktig och när han var med på radio och spelade var jag stolt.

Jag var och är fortfarande stolt över min farmor och farfar. Jag är stolt över det liv de levde. Det liv jag kom ihåg att de levde. Jag tyckte att de hade det bästa livet man kunde ha, det bästa jobbet man kunde ha. Att ha en fäbod, att ha boskap, att tillverka sina egna produkter, att de var/är starka människor som slet hårt. Ingen som bestämde över dem.

Jag pratar ofta om de och då med glädje i rösten. Finns nog ingen jag har större respekt för än de. De har gett mig så mycket.

De senaste åren var jag inte dit så mycket vilket jag ångrar. Men förhoppningsvis visste/vet de att jag fortfarande älskar dem. Att de fortfarande är några av de viktigaste personerna i mitt liv och kommer alltid vara. De var/är bland de snällaste människor jag vet, gav mycket till andra och var väldigt omtyckta.

Jag hoppas vi ses igen farfar.