Var till psykiatrin igår och träffade läkaren. Allt känns ju så bra och känner att jag är stabil. Ångesten är mkt mindre, stressen är mkt mindre, inga blackouts, ingen berg och dalbana, inga dumma tankar om livet och inga energifyllda perioder. Kan ibland sakna mina ryck och gränslösa perioder. Inget tänka efter utan köra på bara. MEN det får jag ta, bara fördelar egentligen. Inte lika mkt shopping vilken förhoppningsvis leder till bättre ekonomi. Inga sura miner när alla andra är "emot" mig och tråkiga och jag inte fattar varför de inte tycker det är en bra ide och som ska göras NU! Nej jag har bara positivt att säga om min resa inom psykiatrin. Förstår de som har det svårare. Nu hittade de rätt medicin på en gång och jag har en lättare version än många bipolära, även om det är rätt allvarligt för mig med. Jag kan helt klart acceptera att äta medicinen länge, om inte hela livet om det får vara så här. Nu tror jag inte att jag alltid kommer vara stabil och helt perfekt i mående. En "normal" som inte äter medicin har också uppe och nere perioder, man får ångest ibland, det kan komma stressiga perioder och tankar kan snurra. Det är livet och med hjälp av medicinen kan jag hantera det bättre.

Gällande graviditet och medicinen så vill jag gärna vara fri från den. Det ska tydligen inte vara några problem att äta. Läkaren förstod att jag ville prova utan och sa att det alltid går att börja igen om det inte funkar. Avtrappningen skulle gå på ett par veckor. Ammning och medicinen går inte alls ihop. Då ska man inte äta och skulle det vara så att jag inte skulle fungera utan så sa läkaren att de brukar rekommendera att inte amma och ge ersättning i stället för att kunna äta. Jag vill absolut amma om jag kan men fungerar inte jag så blir det inte bra för barnet. När det är dags kommer jag även att prova utan medicin under ammnings tiden. Sömnen är ju viktigast för mig och då sa läkaren att vi kunde köra med lite ersättning för att sambon kan underlätta under natten. Det har jag tyckt varit en självklarhet ändå men bra att hon säger det. Vi är ju två i det och jag ska ju också "arbeta" på dagarna och inte ha massa sovmorgon och bara vara. Jaja det är långt dit och jag tror jag haren perfekt sambo att skaffa barn med så tror det löser sig när det är dags. Bara den där meningen visar på hur mkt bättre jag blivit. Bara för några månader sen ville jag ha hela livet planerat, helst vara 95 år och se tillbaka på livet, och veta allt i detalj. Nu är jag inte stressad om jag inte har koll eller kontroll. Skönt.

Idag måste jag och sambon ner på gymmet för att aktivera oss lite, sambon gör ju det jämt så han har inga problem att ta sig ner i bunkern.

Jag längtar till helgen då det kommer folk från höger och vänster. Blev så många som kommer just i helgen men får hoppas jag hinner träffa alla. Biobesök är iaf bokat.

Idag blir det att stöka på här hemma. Bara göra sånt som vi känner för. Det jag känner för att göra är att städa. En jäkligt tråkig syssla men behöver göra något vardagligt idag och inte bara ta det lugnt.

Ha en bra dag och ge varandra en kram.

Kram på er!

Måste säga att jag haft en perfekt kväll. Magda kom över med popcorn och godis. Kylen var fylld med små colaflaskor och soffan var extra skön. Spanade efter nån ok film att hyra. Hittade en som vi redan sett men den funkade ändå. Började svulla popcorn och jag tittar på klockan och säger - kanske jag ska åka på macken och köpa en till. Då berättar Magda att hon redan köpt två. Erfarenhet från tidigare kvällar kanske... ;) Målade naglarna, åt risgrynspudding med saftsås, snackade en massa och kikade på filmen lite då och då. Helt perfekt. Skönt och avslappnande. Rensar skallen.

Nu ser jag fram emot nästa filmkväll som troligtvis blir när sista twilight filmen kommer. Då blir det full fokus och vad det kommer att kommenteras. Yummie!

Nu ska jag försöka sova, inte ett dugg trött med ro i kroppen... god natt.

Nä singel vill då inte jag vara. Är nog ingen singelperson. Sambon är i Sthlm genom jobbet i några dagar och fy va tråkigt det är att åka hem. Tråkigt att laga mat själv, tråkigt att äta själv och va jäkla tråkigt det är att lägga sig själv. Så tomt hemma. Det är ju vårat hem, vi tillsammans. Ingen att prata med heller. Nä jag är nöjd med mitt liv som sambo. Och jag är nöjd med min sambo! Visst kan det vara skönt ibland med lite egentid men aldrig över natten.

Men på torsdag och på alla hjärtans dag blir det mys!!

Senaste tiden har jag varit irriterad på folk. Det är väl egentligen inte något speciellt men när jag stör mig och blir irriterad så vill jag gärna provecera (antingen är det helt fel stavat men alla gånger jag ändrar ser det bara fel ut..) och det leder väl egentligen till fler irritations moment, haha. Ingen aning varför men mitt vrång humör har hittat tillbaka. Bra på ett sätt, om jag lära mig hantera det. Det betyder oftast att jag börjar få lite självförtroende, riktigt självförtroende och inte genom en charad. Ja det är lite rörigt :)

Hemmadag idag. Dejtar vardagsrummet rejält med tv och en bok. Funderar på att göra nån tårtbotten så jag har vid behov men är så jäkla tråkigt att baka med en spis som inte riktigt vill som jag vill.

Vaknade före klockan för ett tag sen men somnade ju faktiskt före 22 igår också.. Känner mig lite gammal när jag kryper ner i sängen vid 20-20.30 på kvällen.

Ont i kroppen idag efter gympasset igår har jag iaf. Körde en övning var på bröst, triceps, biceps och rygg. Tar nederdelen nästa gång. Det märks så mkt vad jag har tappat, hur stum jag blir på en gång. Tänk vad jag var såld på styrketräning från juni-oktober förra året. Hoppas samma känsla infinner sig nu också. Blir sugen att slå mig själv igen och bli liite starkare. Vi får se hur det slutar. De flesta, mig medräknad, lägger nog inte mkt energi på det utan är rätt säker på att jag gett upp snart..

Många funderingar och tankar finns det i huvudet. Både roliga och tråkiga. Känner mig rätt stabil iaf fast allt jobbiga tränger på. Känner att jag kan bli lite irriterad ibland på folk men det är också normala känslor så det är inget som ska ställa till det. Är ju lite nojjig över triggers, varje liten känslosväng så är jag på helspänn att jag ska tippa iväg åt något håll. Men jag har nog gått igenom de flesta känslorna nu och ändå är jag stabil i mig. Inga tankar på att inte orka leva även fast det stormar rejält från olika håll. Det är så otroligt skönt, fruktansvärt skönt att slippa vändningarna.

Januari gick väldigt fort må jag säga.

Februari härnäst. Inga planer alls finns i kalendern gällande helgerna. Känns skönt faktiskt. Håller på att kolla mars månad, några dagar i en stuga i fjällen med sambon vore inte helt fel. Stänga in oss, basta och äta gott. Låter underbart i mina öron. Ska nog flörta till mig det. Jag har massa flextid som vill bort ändå så vore fint med 1 veckas ledighet.

Hoppas januari månad varit bra för er och att februari blir bättre.

Rubriken igår var söndagsångest men många tror jag menade måndagsångest. Ja jag vet att det är måndagen man har ångest över men det är på söndagen man har det. Därför så hade jag ingen ångest igår, inte över jobbet iaf.

Tur jag är hemma idag. Vaknade tidigt med smärtor i rygg, mage och lår. I med ipren och värma vetekudden och somna om. Nu är nästan all smärta borta men brukar bli så seg och skakis första dagen. När jag var yngre låg jag och spydde första dagen men det har som tur försvunnit. Nu har jag ju också lärt mig hur jag ska göra för att det ska försvinna så fort som möjligt men fortfarande kan det komma fram någon tår, helst på natten när det kommer då. Den underbara veckan.