Life is a rollercoaster - just gotta ride it

Senaste inläggen

Av lindamatilde - 11 mars 2018 18:40

Gaah.

Av lindamatilde - 6 mars 2018 22:16

Att få ur sig ord och känslor. Viktigt. Ännu viktigare är det att ha nån att få ur sig till. Måste ut.

Av lindamatilde - 18 februari 2018 14:41

Vill. Måste. Bör. Just nu är det mycket vill men borde bli måste. Fast vill är bättre än måste. Ingen annan kan göra det. 

Av lindamatilde - 3 januari 2017 21:01

Nu har 2016 passerat och här är mina tankar kring året.

Första delen av 2016 var inte rolig. Jag mådde inge bra men jag körde på. Jag sjukskrev mig 29:e april som sen ledde till sjukskrivning fram till mitten av augusti. Jag jobbade 25% i juni och 50% i juli/början av augusti. Jag gick även i samtal hos en psykolog i Östersund 1 gång i veckan över hela sommaren. Ångesten/oron/nojjan finns kvar men inte alls på samma nivå som i somras. Ibland kan jag" komma" på att jag inte haft en ångestattack på länge.

Godbitarna från 2016:
- London i slutet av april med Sarah, Tessan, Adrian och Nelly
- Möhippan för Ewa
- Öl och whiskeymässan med Patrik
- Kreta i oktober med Sarah och Kia
- London i december med Sarah

Jag hoppas att 2017 bjuder på något oväntat och att jag får må bra hela året.

Planer under 2017:
- Shawn Mendes på globen
- Dublin
- London
- 30 års kalas
- Thailand

Är rätt grymma saker det där och jag tror det blir kanonbra.

Jag önskar er en god fortsättning!

Av lindamatilde - 5 juli 2016 22:04

Var in och kikade på mina blogginlägg och det är inte mycket skrivet sen 2014. Förut bloggade jag rätt mycket men nu händer det aldrig. Flera gånger har jag varit påväg att skriva ett inlägg för att jag känner att jag vill skriva av mig men det slutar med att jag skiter i det. Vet inte varför. Är ju rätt öppen av mig när det kommer till mig själv så borde inte vara ett problem att häva ur mig saker. Jag vill vara en som är öppen med hur psykisk ohälsa är och jag har ju varit det förut. Är fortfarande öppen för de i min närhet.


En uppdatering om mig för er som är intresserad: Var sjukskriven på heltid under hela maj, sjukskriven på 75% under juni och är nu 50% sjukskriven under juli. Har varit till läkar på psykiatrin, till läkare på HC i Sveg 2 gånger, till ortopeden i Östersund för mina vader, tagit flera blodprover, går hos psykolog 1 gång i veckan, fått medicin för att få ner pulsen, fått medicin för folsyra brist och kommer börja med Litium imorgon. Då blir det provtagning varje vecka ett tag framöver. Det har hänt mycket på 2 månader.


Att berätta att jag går hos psykolog tänkte jag inte skriva först men varför ska jag dölja det? Jag går ju hos henne för att må bättre, det hör ju till hela processen för att nå mitt mål. Att få sitta och babbla om massa och sen få aha upplevelser. Att kunna para ihop saker. Det är faktiskt skönt att bara få babbla med en "utomstående" och öppna upp sig. Häva ur sig saker som andra inte vet (Japp, det finns faktiskt saker om mig som andra inte vet    ) Jag rekommenderar psykologsamtal!


Litium är den medicin som ska fungera bäst för bipolära. Jag är nervös och rädd för litium. Litium påverkar njurarna och sköldkörteln och det finns risk för att det blir under eller överproduktion av sköldkörtelhormonet vilket då leder till medicinering för det. Det påverkar ämnesomsättningen så om jag blir tjock så är det pga medicineringen och inte för att jag är gravid   

 

Jag mår mycket bättre idag än för några veckor sen och det är skönt. Det är fortfarande inte bra men det är bättre. Min läkare svarade mig - Du mår inte bra, du mår bättre, när jag sa att jag inte ville byta medicin för att jag mår bra nu efter jag började med medicineringen 2012. Hon har rätt, jag mår inte bra. Jag har inte känt mig som mig själv på flera år och jag har varit sjukskriven 2 gånger tidigare sen 2012.


Har tänkt på det där med att börja med medicin. Du går från en personlighet som du levt och slitit med i flera år och sen så får du en annan personlighet när medicinen börjat verka. Personlighet är kanske fel ord men kommer inte på hur jag ska förklara. Hur hittar man sig själv efter det? Hur vet man vem "jag" är? Jag gick från att ha perioder där jag mådde jättepissigt, mådde ok och mådde jätte, jättebra. Det har blivit bättre, det har blivit jämnare, jag far inte upp och ner som en jojo längre. Nu är det mest ok. Ibland jäkligt pissigt. Men jag vet inte vem jag är längre?!

 

Jag saknar mina hypomaniska perioder. När allt var underbart, när jag var pigg och ville göra saker, när framtiden såg positiv ut. Framtiden ser inte dyster ut, den är mest orolig.

 

Jag hoppas och tror att det kommer bli bra. Jag vill verkligen att det ska bli bra. Vill man så går det, är det inte så?

 

Se inte ner på er och era problem, jämför er inte med andra. Det finns säkert de som har det värre men det betyder inte att ni ska förminska era problem. Stå upp för er själv och svara inte att ni mår bra när ni inte gör det. Var ärlig. (Ska jag säga som svarar - Jo men det är väl bra när nån frågar)

 

Ta hand om er   

Av lindamatilde - 22 januari 2016 22:58

Ibland vill jag bara få ur mig saker. Skriva av mig och förklara.

Ångest. Jag hatar ångest. När jag började medicinera mot Bipolär och började må bra så insåg jag att det var ångesten som var värst. Som åt upp mig. Jag får fortfarande ångestperioder lite då och då men det går över efter ett tag. Med period så menar jag en period där ångestattackerna är nära ytan under en ibland kort tid, ibland längre tid. Jag går inte runt med konstant ångest utan det kan komma några ggr per dag.

När jag får en ångestattack så är det som en stor klump i magen, skamkänsla, det känns som träningsvärk i kroppen och det känns som att hjärnan snurrar i 110.

När jag är inne i en ångestperiod så kan det vara allt möjligt jag få ångest över, tex den där gången för 6 månader sen när jag glömde blända av när jag mötte en bil, att jag för 2 år sedan sa något till en viss person, att jag idag åt 2 semlor själv istället för att bjuda (jag var hungrig och det var minisemlor). Det är några exempel. Saker som hände för evigheter sen och som jag i "vanliga" perioder inte ens kommer ihåg eller tänker på. Allt kommer tillbaka i full fart och tankarna hoppar överallt. Jag skulle vilja stoppa in händerna i huvudet och ta tag i hjärnan för att få stopp på den. Jag skulle vilja ta ett piller som stängde av mina känslor för ett tag och nollställde mig.

Vad det är som drar igång en ångestperiod vet jag inte. Om det är ett förstadie till en nereperiod eller ett tecken på något annat. Det är jobbigt när det kommer, tex som ikväll när vi skulle hyra film. Helt plötsligt på Hemmakväll så kom det en ångestattack och jag försökte prata med mig själv (i skallen alltså, inte högt) att släppa det, att jag inte kan påverka det som varit. Djupa andetag.

Jag blir nojig över saker. Jag kan tex gå igenom samma pappershög eller läsa en färdig utredning ordagrant 5-10 ggr på jobbet för att se så att allt verkligen stämmer och ändå när jag lägger ifrån mig pappershögen eller skickat utredningen så får jag för mig att jag gjort fel någonstans. Då får jag verkligen riva i åt mig själv och tänka att jag både suttit och skrivit utredningen länge och om jag läst den 5 ggr så borde jag ha upptäckt om det var något fel. Med fel kan det betyda felstavade ord eller att jag angett fel datum någonstans. Jag får hela tiden riva i åt mig själv. Hela tiden prata med mig själv. Jag försöker tänka på saker jag lärt mig från KBT gruppen och använda det.

Under tiden jag skrivit det här så har jag raderat och skrivit om flera ggr. Det är mkt jag skrivit som jag sen fått ångest över och tagit bort, jag har fått ångest över något som ingen läst! En sån gång går det fort att få bort ångesten. Radera texten så är det borta. Tänk om jag kunde radera allt annat också så lika fort. Tänk om.

Av lindamatilde - 4 juni 2014 23:20

För första gången på länge har jag velat blogga. Det är mkt jag vill just nu. Senaste 2 veckorna har jag mått bra, jag har funnit glädje och energi igen för att göra saker. Jag har tagit tag i massor som jag skjutit framför mig, jag är pigg igen och känner inte lika många måsten längre.

KBT gruppen är slut nu och mkt vi lärt oss där finns med i tänket. Jag argumentera med mig själv nu. Ett enkelt exempel är att jag tänker att jag lika gärna kan göra det på en gång för jag måste ändå göra det sen, som att plocka i och ur diskmaskinen eller att gå ner med panten i källaren. Såna enkla saker som jag förut kunde ha sån NEJ känsla av, nästan som en panik i kroppen för att jag måste göra det. Konstigt att förklara.

Nu när jag kommer hem från jobbet så orkar jag göra saker, jag vill göra saker! Förut när jag kom hem var jag alltid skit trött och la mig och läste eller somnade i soffan, ingen energi fanns. Jag kunde sitta i soffan och tänka att jag måste rycka upp mig, jag måste laga mat, måste träna, måste duscha, måste, måste, måste... Inget vill alls utan bara måsten. Vad vi åt la jag inte sån energi på, Putte fick oftast kocka.

Igår när jag kom hem vattnade jag landet (ja jag vet, enkel sak ju), betsade in en trapp ute, lagade mat, bakade sockerkaka och bytte till sommargarderoben i hallen. Jag längtar efter att få sätta på spotify, dansa och sjunga medans jag lagar mat.

Att jag bara vill göra saker och att jag tar tag i saker som egentligen är små och enkla är stort för mig ? Jag kan stanna upp nu och tänka att jag gör det bra, jag gör vad jag kan. Det gäller även dagar det svajjar, ja jag är inte ett stort leende hela tiden utan det är olika från dag till dag, då är det ännu viktigare att inte trycka ner mig själv med måsten och tvång utan jag gör vad jag klarar av och att jag måste vara nöjd med det.

Kan tillägga att jag fick en kompletterings medicin, quetiapine, för Ca 3-4 veckor sedan då de på psykiatrin var orolig just då att jag skulle gå upp i en hypomanisk period så medicinen jag fick skulle dämpa det. Första 2 veckorna var jag död på morgonen och kvällen, ja dagarna var jag inte helt 100 på men en människa iaf, arg och irriterad var jag också. Nu vågar jag inte pilla nå mer med medicinen då jag vill känna mig stabil i sommar. Får se hur länge jag får ta dem.

Av lindamatilde - 18 mars 2014 21:09

Ligger och tänker på sommaren och längtar efter att få gå i klänningar, kjolar, shorts och linnen. I år tror jag det kommer bli en toppen sommar (fast jag bara tar 2 veckors semester). Bara ett par st saker som är planerat och sedan är det helt öppet. Tror jag lämnar det så också. Det rycker i kroppen att få hålla på ute på gårn. Massa små joxs och sedan kratta efter grävningen förra sommaren. Ja jag tror på en BRA sommar. Vill ha en BRA sommar.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2023
>>>

Fråga mig

1 besvarad fråga

Omröstning

Känner du någon med psykisk ohälsa?
 Ja
 Nej

Gästbok

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards