Vissa ord kan göra så ont att höra. Även om man redan innan vet att det är just de orden som kommer att komma så gör det ont. Så långt ner i själen tar dem. Någon gång hoppas jag de orden istället ger mig glädje men fram tills dess ger det mig smärta.

Om jag lägger det åt sidan och tar fram det positiva. Min ångest är mycket bättre och även måendet. Tror det var väldigt bra av läkaren att höja dosen på den medicin jag tar istället för att sätta in en ny. Kan dock inte riktigt slappna av. Inte än. Är man van att pendla upp och ner som en jojjo i måendet så blir det svårt att lita på att det kommer gå upp och stanna där. Man väntar på nästa dipp. Förhoppningsvis kommer det ingen mera dipp ner i skiten utan nu går det bara uppåt på den här långa, jobbiga trappan.

Nu ska jag försöka somna. Hälsotecken - trött på kvällen och somnar på direkten (om man inte råkat somna på soffan efter middagen) och aptiten är tillbaka. Nu är jag hungrig igen och äter pga det och inte för att jag måste. Får inte glömma hälsotecken när vi bara får lära oss om tidiga tecken på skov. Det ni - Linda ser det positiva i saker. Tack och hej!