Ibland vill jag fly. Fly från mig själv och mitt liv. Börja om. Börja om i ett liv utan bipolär. Som "frisk". I bland vill jag slippa tänka på sjukdomen, eller försöka lita på att andra förstår. Att slippa tänka på hur det kommer gå om man gör ditten och datten. Men att fly hjälper inte. Vet det. Det är bara att lära sig hur jag bäst kan hantera sjukdomen och mitt liv på bästa sätt. 

I dag sjukskrev jag mig. Jag orkade verkligen inte gå på jobbet. Och med orkade inte handlar det inte om lathet eller att jag är för trött. Självklart är jag trött men jag hade inget problem att kliva upp. Upp kom jag utan att snooza. Jag mår dåligt. Jag har ångest, en sån ångest att åka på jobbet. Hela jag skriker nej. Har funderat många gånger på att sjukskriva mig men det slutar alltid med att jag åker iväg. Dels för att jag vet att ingen kommer göra mitt jobb, människor får vänta på pengar och sen det där med mina pengar. Jag har inte råd! Det skriks det väldigt högt i skallen. Sen är jag rädd för att sjukskriva mig. Tänk om det bara fortsätter, att jag inte kan stanna och få stopp på det onda. 

Jag började ju må bra. Det började vända för två veckor sedan. Trodde att nu blir det bra. Men helgen blev för påfrestande. Kände på lördagen efter några glas vin att det skulle spricka. Har vetat om att helgen kommer att påverka mig men har ignorerat det. Har tryckt det åt sidan. Men på lördagen började jag stänga av, drog mig undan och började oroa mig över måndagen. Har sett fram mot helgen. Ville ha en riktigt jäkla rolig helg och bara slappna av. Men det gick inte. Skit skalle.