Dagen har gått åt till att städa och möblera om Patriks barndomsrum. Blev jätte bra tycker jag, hoppas han tycker det också! Förut möblerade jag om typ 1 gång i månaden, det är en väldigt bra terapiform. Man blir lugn i själen och huvudet får slappna av en stund. Jag längtar tills jag får köpa mig ett hus och ställa i ordning det! Håller på att kika runt här på internet efter olika möbler, tapeter och annat roligt som jag vill ha. Bara 1,5 år kvar tills skolan är över och jag kan börja söka jobb och starta upp ett liv med hus, barn och hela kittet! Ett hus är något som jag verkligen, verkligen vill ha! Har inte haft ett riktig boende som jag kan kalla mitt sen jag var 15 år! När jag slutade nia så flyttade jag upp till Hede, första tiden bodde jag med min kusin sen flyttade jag ihop med en klasskamrat i en lägenhet, sen tillbaka till min kusin och sista veckorna bodde jag ihop med två andra klasskamrater. Sen när jag tog studenten flyttade jag hem till mor och far igen men det funkade inte så då flyttade jag till egen lägenhet i Hogdal som var tänkt som bara tillfälligt, där bodde jag i nästan ett halv år. Då flyttade jag och Patrik hem till hans pappa över sommaren eftersom Patrik jobbade i Hogdal på sommaren. Sen på hösten när Patrik drog upp till stan så bodde jag kvar hos Torsten men pendlade mellan stan och Hogdal ganska mycket. I januari 2008 började jag upp i Ösd och då flyttade jag in hos Patrik. Även om vi delar hyra och allt så känns det ändå inte som att det är mitt boende för stunden. Jag har alla mina möbler, saker och mycket av mina kläder hemma hos mor och far. När jag först kan ta med mig precis allt som jag äger till ett boende, då är det mitt! Jag trivs super bra som jag bor nu, älskar Patrik mest av allt och det funkar jätte bra att bo ihop, jag ser detta som tillfälligt boende eftersom det bara är en etta och vi hyr. När vi köper något då kan jag äntligen släppa loss!