Har en vän som kör den här listan på sin blogg och i brist på annat roligt att skriva om så hakar jag på.
Dag 1. Lägg upp en bild på dig själv och 10 fakta
Dag 2. Berätta om en person som haft stor påverkan till vem du är idag.
Dag 3. Mitt drömresemål.
Dag 4. Såhär ser jag på mig själv.
Dag 5. Berätta om ett tillfälle du skulle vilja uppleva igen.
Dag 6. En sak jag älskar från min garderob.
Dag 7. Min närmsta vänner.
Dag 8. Sporter jag gått på genom tiderna
Dag 9. Mitt största intresse
Dag 10. Det här får mig att må bra
Dag 11. Betydelsen/Anledningen till mitt bloggnamn
Dag 12. Något jag ångrar.
Dag 13. Något jag måste hinna innan jag dör.
Dag 14. Gamla bilder på mig.
Dag 15. En bild på mig och min bästa vän/vänner.
Dag 16. En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 17. Mina mellannamn och vad jag tycker om dem.
Dag 18. En låt som får mig att gråta.
Dag 19. Det bästa TV/Dataspel jag någonsin spelat.
Dag 20. Alla mina hårfärger.
Dag 21. Min favoritplats.
Dag 22. Något jag förut hatade men lärt mig att älska.
Dag 23. Något jag inte klarar mig utan.
Dag 24. Min tro om vad som händer efter döden.
Dag 25. En låt som alltid får mig att må bra.
Dag 26. Någon jag vill byta liv med för en dag & varför.
Dag 27. Någon jag älskar.
Dag 28. Något som gör mitt liv värt att leva.
Dag 29. Största rädslan.
Dag 30. Berätta om ett minne från en resa.

Andra dagen på medicineringen. Inget speciellt känns, som även läkaren sa. Det kan ta tid, flera månader, innan det börjar verka. Jag äter Lamotrigin 25 mg nu, alltså 1 tablett. Ska äta det i 2 veckor sedan trappa upp till 50 mg, 2 tabletter, i 2 veckor sedan 100 mg, 4 tabletter, i 2 veckor för att sedan hamna på den dosen jag ska stå på, 200 mg. När jag ska börja med 200 mg får jag nya tabletter som är på 200 mg. Skönt att slippa tänka på hur mkt jag ska äta sen.

Hoppas verkligen jag tål medicineringen och att den hjälper. Får jag utslag måste jag sluta med medicineringen vilket jag inte vill ha. Men jag hoppas det går vägen! Funkar medicineringen, eller oavsett om den inte fungerar, så kommer jag måste äta medicin i resten av livet. Bara att acceptera.

Känns bra att det har dragit igång i varje fall.Så är det någon som har frågor kring bipolär eller medicinen så hojta till. Det hjälper mig mkt att få förklara och berätta.

Idag har jag varit till psykiatrin igen. Träffade läkaren och psykologen och fick då min diagnos. Bipolär typ 2 är min diagnos och sjukdomsbild, som det så fint kallas. Jag ska börja medicineras imorgon med stämningsstabiliserande. Det känns skönt att jag har fått en diagnos och något att börjar arbeta utifrån. Jag är väl medveten att det kan vara en lång och jobbig resa framöver och att diagnos och medicin kan komma att ändras. Men just nu har jag något att arbeta med.

Efter passet på gymmet är jag nöjd. Pers i bänkpress, 50 kg!! Klarade 2*3 där. Bildbevis nedan. Sen persade jag på krokis, 13 kg. Alltså 26 kg + stång = 31 kg. Tror jag gjorde 2*5 där. Körde några andra triceps och bröstövningar innan jag gjorde kväll.

Idag pallade jag mig ner på gymmet. Planen var att springa med Sarah men eftersom jag är så seg från jobbet så fick det bli ett biceps och axelpass. Nä nu får jag inte släppa taget!! Fy på mig som fuskat men när måendet är nere så är det väldigt lite som motiverar.

Jag såg att jag inte uppdaterat något om träningen sedan 1 oktober. Jag har faktiskt tränat lite efter det så vila har det inte varit. 1 okt körde jag ett ben och magpass, 2 okt sprang jag med Sarah och körde sen biceps. På helgen blev det lite kantarellplockning och bad. I måndags, 8 okt, tränade jag bröst och triceps. Körde på 40 kg i bänkpress och persade på krokis med 12,5 kg på var sida, alltså 30 kg allt som allt med stång.

Dock har resten av dagarna den här veckan varit utan träning. I tisdags hade jag bestämt att jag inte skulle träna. Detta då sambon kom hem från en resa och eftersom han var borta på både min och hans födelsedag så skulle vi fira när han kom hem. Dock blir det aldrig lika mysigt och speciellt om man inte firar på rätta dagen så nästa år ska vi skrivit kontrakt på att vi ska fira tillsammans, oavsett vad. 3 år har vi inte firat tillsammans, inte ens varit i samma land de dagarna så nästa år ska inte nån resa planeras in i närheten av dessa datum. Inte ens tillsammans!

I onsdags hade jag och Sarah bokat löpdejt men det byttes ut mot en löpdejt med sambon. Under dagen på jobbet gick jag runt och gäspade och när jag sträckte på mig så högg det till i ryggen. Tänkte inte mer på det då men ju längre in på dagen desto ondare. Onsdagkväll hade jag jätte ont så jag hoppade löpningen. Torsdagmorgon åkte jag med jobbet till Järvsöbaden för planeringsdagar vilket betydde träningsfri dag. Mysig dag med god mat och fina rum. På torsdagkväll på middagen strålade det så fruktansvärt ont ut i vänstra benet från ryggen så inge bättre då. Lika igår, vaknade bra i ryggen men ju närmare kvällen desto ondare.. Suck. Idag ska jag försöka ta mig ner på gymmet och löpa med sambon. Jag vill ju prova nya pulsklockan jag fick av honom i födelsedagspresent! Först måste jag städa hemma.. vi har husdjur av diverse slag!

En låt som har fastnat och som jag tycker förklarar så mycket. Det är ju så här det är och känns när jag är nere. När jag ramlar. Jag tycker jag förstör och att jag är en börda för andra, framförallt min sambo. Samtidigt är jag livrädd att han lämnar mig, han är det enda trygga i mitt liv. Han är den enda som gör mig lugn och hjälper mig hitta rätt när jag är vilsen. Bara av att han finns nära.

https://www.youtube.com/watch?v=V5wbVnWaM8g&feature=youtube_gdata_player