Jag är gravid. Något jag hade räknat bort här i livet. Vill/ville inte ha barn och trodde jag inte kunde eller skulle ha svårt att bli gravid. Tydligen gjorde det mig lite för chill så nu sitter jag här i v.22 och ska bli mamma i maj.

Har så mycket känslor inom mig över den här graviditeten. Så mycket dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag inte ser fram emot att bli mamma, dåligt samvete att min sambo inte får en trevlig upplevelse inför att bli pappa, dåligt samvete att jag "bara klagar". Känner mig värdelös som inte orkar ta hand om mig själv, att jag inte tar hand om vardagssysslorna, att jag inte jobbar.