Var in och kikade på mina blogginlägg och det är inte mycket skrivet sen 2014. Förut bloggade jag rätt mycket men nu händer det aldrig. Flera gånger har jag varit påväg att skriva ett inlägg för att jag känner att jag vill skriva av mig men det slutar med att jag skiter i det. Vet inte varför. Är ju rätt öppen av mig när det kommer till mig själv så borde inte vara ett problem att häva ur mig saker. Jag vill vara en som är öppen med hur psykisk ohälsa är och jag har ju varit det förut. Är fortfarande öppen för de i min närhet.

En uppdatering om mig för er som är intresserad: Var sjukskriven på heltid under hela maj, sjukskriven på 75% under juni och är nu 50% sjukskriven under juli. Har varit till läkar på psykiatrin, till läkare på HC i Sveg 2 gånger, till ortopeden i Östersund för mina vader, tagit flera blodprover, går hos psykolog 1 gång i veckan, fått medicin för att få ner pulsen, fått medicin för folsyra brist och kommer börja med Litium imorgon. Då blir det provtagning varje vecka ett tag framöver. Det har hänt mycket på 2 månader.

Att berätta att jag går hos psykolog tänkte jag inte skriva först men varför ska jag dölja det? Jag går ju hos henne för att må bättre, det hör ju till hela processen för att nå mitt mål. Att få sitta och babbla om massa och sen få aha upplevelser. Att kunna para ihop saker. Det är faktiskt skönt att bara få babbla med en "utomstående" och öppna upp sig. Häva ur sig saker som andra inte vet (Japp, det finns faktiskt saker om mig som andra inte vet    ) Jag rekommenderar psykologsamtal!

Litium är den medicin som ska fungera bäst för bipolära. Jag är nervös och rädd för litium. Litium påverkar njurarna och sköldkörteln och det finns risk för att det blir under eller överproduktion av sköldkörtelhormonet vilket då leder till medicinering för det. Det påverkar ämnesomsättningen så om jag blir tjock så är det pga medicineringen och inte för att jag är gravid   

Jag mår mycket bättre idag än för några veckor sen och det är skönt. Det är fortfarande inte bra men det är bättre. Min läkare svarade mig - Du mår inte bra, du mår bättre, när jag sa att jag inte ville byta medicin för att jag mår bra nu efter jag började med medicineringen 2012. Hon har rätt, jag mår inte bra. Jag har inte känt mig som mig själv på flera år och jag har varit sjukskriven 2 gånger tidigare sen 2012.

Har tänkt på det där med att börja med medicin. Du går från en personlighet som du levt och slitit med i flera år och sen så får du en annan personlighet när medicinen börjat verka. Personlighet är kanske fel ord men kommer inte på hur jag ska förklara. Hur hittar man sig själv efter det? Hur vet man vem "jag" är? Jag gick från att ha perioder där jag mådde jättepissigt, mådde ok och mådde jätte, jättebra. Det har blivit bättre, det har blivit jämnare, jag far inte upp och ner som en jojo längre. Nu är det mest ok. Ibland jäkligt pissigt. Men jag vet inte vem jag är längre?!

Jag saknar mina hypomaniska perioder. När allt var underbart, när jag var pigg och ville göra saker, när framtiden såg positiv ut. Framtiden ser inte dyster ut, den är mest orolig.

Jag hoppas och tror att det kommer bli bra. Jag vill verkligen att det ska bli bra. Vill man så går det, är det inte så?

Se inte ner på er och era problem, jämför er inte med andra. Det finns säkert de som har det värre men det betyder inte att ni ska förminska era problem. Stå upp för er själv och svara inte att ni mår bra när ni inte gör det. Var ärlig. (Ska jag säga som svarar - Jo men det är väl bra när nån frågar)

Ta hand om er   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag bara förstör. Tar bort det roliga. Drar ner. Aldrig något som är bra. Hemsk människa är jag. ...

09.00 Vaknade 10.00 Tvingade i mig lite frukost och mådde dåligt fram till lunch 10.30-12.30 Nere, ledsen och grät 13.00 Åt lunch 13.30-16.30 Sov i soffan Önskar resten av dagen ser ut så här 17.00-18.00 Städa bilen 18.00-20.00 Laga och äta ...

Önskar jag hade någon att bara häva ur mig till. En person som det inte finns något som jag inte skulle kunna prata om. ...

I natt/morse så låg jag och grät och sa till min sambo att jag inte ville att han skulle åka på jobbet idag. Den här jävla förkylningen gjorde så att jag fick börja om igen, tillbaka till innan sjukskrivningen. Aptiten är borta så senaste dagarna har...

Jag är gravid. Något jag hade räknat bort här i livet. Vill/ville inte ha barn och trodde jag inte kunde eller skulle ha svårt att bli gravid. Tydligen gjorde det mig lite för chill så nu sitter jag här i v.22 och ska bli mamma i maj. Har så myck...