Ja jag vet inte riktigt vad det är med Thailand och mig. Tredje dagen under min praktik här i Thailand som jag är hemma och sjuk. Det är ju inte sant. Jag har inte sjukskrivit mig 1 dag under alla år jag jobbat på servicehuset hemma men i Thailand är jag däckad. Denna gång av huvudvärk, halsont, feber och en ömmande kropp/hud. Åkte på kontoret till nio i morse för vi skulle träffa Po Po och få veta vad vi ska göra resten av tiden men hon kom aldrig och både jag och Anna var helt off i morse. Yr och halsen ville jag riva ur strupen. Vi åkte hem båda två och det blev bestämt att vi skulle träffa Po Po på eftermiddagen. När jag kom hem tog jag av mig alla kläder, när jag klär på mig och av mig vill jag nästan gråta för det gör så ont, och hoppade ner under täcket igen. Somnade efter en stund men for i och ur sömnen hela tiden och drömde massa konstiga saker och varje gång jag vänder mig så vaknar jag till. Jag vaknade på riktigt strax efter 13 och frågade Anna när vi skulle åka till kontoret och blev lättad när hon sa 15.00 för jag var riktigt off än. Ännu mer lättad blev jag när hon frågade om vi kunde skjuta upp det till imorgon. Resten av dag spenderades i sängen med en bok, fick i mig lite nudlar och vid 17 frågade Anna om jag var hungrig så två yra tjejer gick och satte sig på en restaurang. När jag tuggade maten gjorde det ont i huvudet extra mycket och jag fick inte ner all mat. När jag kom hem dunkade hela kroppen kändes det som. Tog det lugnt ett tag och läste ut boken. Har gått på ipren hela dagen så vid 21.00 nu ikväll piggnade jag på och har städat lite på rummet och tagit en dusch och hittat lite ork at skriva detta. Men jag ska nog släcka ner nu och sova. Ska bara ringa Patrik först och säga god natt. Berättade för mamma att jag pratar med Patrik ungefär 4 gånger om dagen, ibland mer och då skrek hon rakt ut när jag sa det. Är det så farligt det? Vi kan prata med varandra flera gånger om dagen i telefon hemma också. Jag tycker det är ett bra tecken att jag saknar honom så grymt mycket när jag är här och att jag vill prata med honom flera gånger om dagen. Hade jag inte saknat honom och inte haft något behov att prata med honom så tror jag inte förhållandet hade varit så bra och jag inte kär. Jag har bestämt att jag aldrig mera ska vara ifrån honom i mer än 14 nätter och berättade det för honom igår men då sa han 7 nätter. Så jag tror nog han saknar mig lite också :)