Där regnbågen slutar med Cecelia Ahern får 4 av 6. Boken handlar om Rosie och Alex som är bästa vänner sedan första klass och man får följa deras brevväxling från början. Först genom lappar i klassrummet och sedan i mail, chatten, brev och vykort genom deras liv. Jag tror de är runt 6-7 år första gången de skriver och sista mailet skickas när de är 50 år. Det är en mysig berättelse och boken är värd att läsa i mina ögon. Den är inte skriven som en vanlig bok utan man läser det de skriver till varandra + vad de skriver till andra. Kul att läsa en bok som sticker ut lite.

Pappas flickor av Tamina Perry får 2 av 6. Handlar om fyra syskon Serena, Cate, Camilla och Venetia som är döttrar till en tyrann som blir mördad. Man får veta vad som händer i deras liv innan mordet och sedan lite efter. Vilken relation de har till pappan och kärleksrelationer. Ganska seg att läsa då jag inte gillar när det hoppar mellan olika karaktärer. Jag får en favorit och fuskar då på de andras för att komma fortare till favoritens kapitel

Landet bortom havet av Tamara McKinley har jag redan läst så jag läser den inte igen. Någon dille jag har.

I natt eller rättare sagt nu på morgonkvisten hade jag en otäck dröm. En dröm som jag aldrig vill uppleva i verkliga livet eller i drömmarna igen. Jag drömde att Patrik hade fått leukemi och att det inte fanns något mera att göra. Jag kände mig så maktlös och ville inte ta in sanningen, att han skulle dö. Patrik var så klart den starkaste av oss i drömmen, som vanligt. Han försökte hålla humöret uppe och lugna ner mig. När han avslutade behandlingen var han så skör och liten och han ville ha en helg tillsammans med mig som förut, som i början av vårt förhållande. När jag kom till lägenheten så sa han att i helgen var det dags. Han skulle ta farväl till alla och ville bara ligga i soffan och somna in. Först reagerade jag inte utan bara nickade och var tyst. Sen träffade jag Angelica och hon frågade hur det var och då först reagerade jag. Jag blev flyförbannad på Patrik och läkarna och sa “Patrik ska dö i helgen. Han är säker på det men jag ska inte låta honom gå, han kan inte vara så egoistisk och dö när det bara passar honom“. Sen vaknade jag och då var jag fortfarande arg och då började jag tänka på allt jag skulle ha gjort för att få han att bli frisk om det skulle hända. Jag skulle ha vänt upp och ner på jorden, rånat en bank, ja jag skulle ha gjort allt. Vad som helst utan att mista honom. Jag vill aldrig, aldrig höra någon säga att det inte går att göra något mera och den personen ska dö. Helst inte Patrik. Han är en del av mig, en del som inte går att förklara. Jag ska dö före honom. Det har jag sagt till honom för jag tror han klarar det bättre när jag dör än jag gör om han dör. Jag är redan ett känslomässigt virrevarv och jag vill inte ens tänka på hur jag skulle bli eller göra om han dog.

Efter en sådan här dröm behöver jag se och ta på honom extra mycket och det är inte kul att vara flera hundra mil bort då. Nu känns dessa 16 dagar långa. Jag hoppas tiden går fort så jag kan få se och känna honom igen.