Är nu hemma igen efter en blöt kväll. När vi åkte iväg för att möta upp Myat som skulle visa oss vägen till festen så skulle jag bara åka in på 7-11 och köpa en cola först. När jag kommer ut ur 7-11 så spöregnar det. På med regnponchon och ut i regnet. Var genomblöt fast jag hade ponchon på. Vi väntade på Myat i över 20 minuter på kvinnocentret och när han kom så var det bara att gå ut i regnet igen. Vi körde i ca 10 minuter innan vi kom fram. Där var det fullt med folk och det var väldigt livat. De satt ute på en liten varanda där de hade ett långbord och höll på lagade mat. De hade även ställt upp en tv på bordet och en massa högtalare med micar. Vi var de enda volontärerna/utlänningar där, lite pinsamt. Vi fick skålar med mat som jag först tackade nej till men sen kom Myat och sa att jag i alla fall kunde smaka så jag fick bita i det sura äpplet och äta. Det var faktiskt ok och jag mumsade på. De bjöd även på whiskey som jag tackade nej till. Dont drink and drive people! Efter en stund kom det spanska paret, Laura och Rafael. Laura jobbar ute på kvinnocentret med oss, vi är de enda volontärerna där alla andra jobbar på kontoret. De hade present utdelning till de studenter som gjort bäst av sig på en uppsats och jag tror över 20 st fick presenter. Sen delade de ut ett stipendium till en tjej vars föräldrar är döda och hon bor med sin systers familj. Hon är kanske 13-15 år och kommer få möjligheten att studera på universitetet så småningom. Hon får hela sin studietid betald av organisationen. När de bad henne säga något så började hon gråta, hon var så rörd av allt så hon kunde inte prata. Hoppas det går bra för henne! Hon kommer få det tufft eftersom hon är från Burma och burmeser är inte så omtyckta av Thailändare. Efter alla tal och presenter så drog de igån kareoke, på burmeiska. Ganska roligt att se, alla dansade och sjöng och micken gick runt från person till person. På slutet var det dock samma personer hela tiden. Vid 21.00 kom resten av volontärerna. Vi volontärer satt vid långbordet och pratade. Det är folk från USA, England, Frankrike, Spanien och Belgien här som jag vet om. Det är ca 12 st med mig och Anna. Vi åkte hem vid 22.30 och då regnade det fortfarande. Jag svängde in på 7-11 och köpte mig lite nudlar som jag har mumsat i mig nu när jag kom hem. Tog en dusch på nedrekroppen och vattnet kändes varmt för en gångs skull.

Måste få tillägga att jag är så fruktansvärt trött på myror. De är överallt, till och med i plånboken! Usch!

Vad gör man när man inte är sugen på fest/party men känner att man måste gå? Chefen på organisationen jag är på nu fyller år och alla ska dit och fira honom ikväll. Det ska bjudas på mat, Burmeisk, och vill man dricka får man köpa med det själv. Eftersom det är ungefär 10 volontärer här och alla dem ska gå så känns det som att jag också måste gå. Sen får vi köra själva dit och jag är inte peppad på att dricka alkohol och köra moppe här i Thailand så någon alkohol blir det inte. Jag får palla mig iväg och vara där en stund så kan jag kan jag åka hem och lägga mig i sängen och läsa lite bok sen. Dock börjar det 19.00 och om jag har kommit in i rutinerna rätt så kommer nog inte maten vara klar förän vid 20.30-21.00 någon gång. De kommer säkert äta med fingrarna också, det är så de gör. Ställer fram massa skålar med mat och sen får man plocka och äta ur de som man vill. Inte så fräscht tycker jag.

Idag är det 11 veckor sedan jag lämnade mitt trygga hem och Sverige. 11 veckor som jag har gått och lagt mig ensam. 11 veckor utan Patrik vid min sida. 11 veckor i värmen. 11 veckor utan vänner. 11 veckor utan "svensk" mat och "svenskt" godis. Det har varit en lång tid utan det viktigaste i mitt liv. Jag har varit borta i 77 dagar och är hemma om 32 dagar, 4,5 vecka. Så jag längtar. Det är bara att bita ihop dessa sista veckor. Det är ju bara 18 nätter, 2,5 vecka tills Patrik kommer. Om jag inte visste att Patrik skulle komma och att vi kommer att få en riktigt kanon semester de sista två veckorna så hade jag nog avbrytit praktiken för några veckor sedan.